Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolminnen från Jönköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många andra, en liflig ande mot den kroppsliga förstörelsen, som
oupphörligen framgick. Slutligen kunde han ej mera gå ut, och den
lefvande anden hade blott ett par glänsande ögon att tala med.
Ezander egde ett eget hus midt emot skolan. Han älskade bjärta
färger, liksom han älskade musik och skön konst Hans hus fick
derför den aldra besynnerligaste utmålning man kan tänka sig. Jag
har ej sett något dylikt förr än i Köpenhamns Alhambra med sina
klarblå, röda och gula grannlåter. Invändigt var det äfvenledes något
kuriöst – något när i pompejansk stil.
Konrektor hade äfven mycken fallenhet för nya påhitt. Ett af dessa var,
att man i stället för kläde (som den tiden var mycket dyrt,
hvilket gjorde, att den i Norrköping kallades »den goda tiden») kunde
och borde begagna blåfärgade sämskgarfvade fårskinn, hvilka på
köttsidan verkligen ha den finaste klädeslugg, man kan tänka sig.
Han lät således sy sig väst och frack af fårskinn – nämligen
blåfärgade. För att sprida kunskapen derom äfven bland »folket»,
bestod han en pojke i en af de lägre klasserna en fullständig dylik
habit.
Vi andra afundades pojken den fina drägten, men ej långt
derefter undergick den förändringar af den mest betänkliga art,
hvarjämte byxor och ärmar på ett obegripligt sätt, efter några regndagar
på våren, blefvo förkortade. Ezander låtsade att ej se sin
skyddslings kameleontiska färgförändringar, men slutligen, då drägten antagit
alla möjliga blåaktiga nyanser med tillhörande komplimentfärger i
gult, gulgrått och brunt, uppkallades han för att besigtigas och
erhålla moraler.
Det är ej möjligt att föreställa sig vår skadefröjd, när konrektor
med fasa varseblef, att pojkens »mamma» sytt i hop kläderna, så
att han befann sig ungefär som en kräfta, ur stånd att komma ur
tröjan. Vidare befans det, att »mamma» idkade hembak och att
ynglingen med sin fastsydda tröja hade sin liggplats på ugnen,
hvarigenom skinuplagget kom att blifva delaktigt af den upphöjda
temperaturen efter limpbaket dagen förut. Fenomenet blef sålunda på
ett naturligt sätt förklaradt.
Läraren i musik hette Hesstein och var tysk till börden, en
glad person med mycket krokig näsa, hvilken dessutom var betydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
