Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MITT STUDENTLIF. 83
»Se på mig, Fredrik - ser du något?»
Sjöberg smålog. »Ja, jag ser, att ditt hår ringlar sig helt stolt
kring pannan.»
»Inte annat?»
»Jo, att dina ögon stråla så ovanligt.»
»Nå, ändtligen, du, som med en nål petar dig in i en blommas
fröredningsdelar, begriper ej det allra minsta af hvad som försiggår
i en människas själ?»
»Nej, det angår mig icke och är dessutom ingen vetenskap. -Nå,
hvad kan det vara, som så slagit an på dig?»
»Jag har funnit en oskyldig flicka, skön och framför allt naiv
som ett barn.»
»Är du nu icke åter kommen in i dina fantasier?» sade
gräsläsaren och såg upp från sitt arbete.
»Nej, det är en härlig verklighet. Ser du, Emma var en ängel,
hon var för god för mig, jag för mycket materiel, jordisk -ja,
hvarför icke, underjordisk för heone. Hon stötte mig tillbaka som en
himmelsk varelse, som möter en fördömd. I andens verld, käre Fredrik,
är lagen motsatt den, som gäller för den materiela. Här dragas
motsatserna till hvarandra, plus förenar sig med minus till noll
elektricitet - der åter dragas de likartade till hvarandra, och summan blir
icke noll, utan ettdera: onämnbar salighet eller onämnbar smärta.
Men ser du, jag har funnit en qvinna, som är kött och blod som jag,
ingen ängel, utan en enkel, anspråkslös flicka, barnslig, naiv framför
allt. Du kan ej se ett par skönare ögon, än då hon förtroendefullt
blickar in i mina.»
»Jaha, jaha - och hvad heter hon - genus, species, naturliga
familjen och så vidare?» sade gräsläsaren med ett satiriskt leende.
»Käre Erik, nu har det kommit igen det der gamla, nu har kratern
åter brutit upp och kastar eld och lågor.»
»Nej, jag är lugn. Jag har genomskådat flickan, hon är min,
hon passar för mig, hon skall uppfostra mig, icke till ett helgon, ty
det duger icke, men hon skall läsa korrekturet af min varelse. Ja
du, det korrekturet må du tro ser illa ut, men det rå mina ’sättare’,
vännerna, för - de i Stockholm och på Kumlaborg - dessa äro så
slappa, att de ej veta, huru djupt de falla, förrän de slå hela sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
