- Project Runeberg -  Ur Onkel Adams portfölj. Efterlemnade skrifter i urval /
119

(1889) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges fängelser 1846

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ljuset genom det förra eller bortblanda sanningen genom det senare,
satte han sig till motvärn genom en för mängden alldeles odräglig seghet.

Hans mål var att konseqvent genomföra det han hade för
händer, och detta gjorde, att han lika litet vann i början som
förlorade i aktning eller tillgifvenhet på slutet.

Detta är icke hans lefnadshistoria (kanske en sådan en annan
gång och på ett annat sätt kan göras i detalj). Det är endast några
grunddrag, en skizzerad teckning af en man, som Sverige för tidigt
förlorade, af en skarpt utpräglad karaktär, som gått nästan okänd
fram genom verlden och hvaraf tiden bortsopar spåren, liksom den
bortsopar både det stora och det lilla och på det förstörda bygger upp
det nya, låtom oss hoppas det bättre.

Jag skulle lätt trötta, om jag som en vanlig turist i ordning
berättade om den rundresa Troil och jag gjorde 1846. Blott några
karaktärsdrag äfven från denna.

Man har numera nästan glömt, huru gemensamhetsfängelserna
voro beskaffade. De voro ett slags högskolor för brottet, ett slags
uppfostringsanstalter, der erfarenheten meddelades för intet åt oerfarenheten,
der det allt trotsande modet och hårdnackenheten stålsatte den
vekhjärtade, der den samvetslöse utplånade den svaga lemningen af
samvete, som ännu fanns qvar hos en och annan. Gemensamhetsfängelserna
voro således uppfostringsanstalter för en massa fiender mot
all samhällighet.

De uslaste jag på resan såg voro i Nyköping och Kristianstad.

På bägge ställena bestodo fängelserummen i hvalf, der blott ett
eller annat fönster insläppte en sparsam belysning. I Kristianstad var
ett så kalladt logement, alldeles mörkt utan någon direkt öppning till
den yttre luften och som hela dagen endast upplystes af en enda
lampa, som hängde ned från taket vid ena gafveln.

Den dubbla belysningen af den matta dagern från ett utanför
beläget fängelsehvalf, som hade ett förgallradt fönster, hvarje gång
dörren öppnades och af den matta oljelampan i detta inre hvalf skulle
varit ett svårt studium för en målare. Och i detta hvalf vistades
omkring 50 fångar, ibland flera. Flera af dessa, som hade försökt
rymma ur denna qvalens och glömskans mörka håla, skramlade med
hela seltyg af järn, och de öfriga stodo der och betraktade oss, då vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portfolj/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free