Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges fängelser 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller önskar klaga – och det varar sjulånga och tulånga, innan man
kan få det lagen säger, att man skall ha.»
Det är verkligen också en egen, ganska väl utfunderad
formalitet, att allmänna åklagaren skall förklara, att han icke fordrar högre
straff än det högsta. Detta är litet hufvudlöst – eller hur?
Troil gaf vackra löften att göra hvad han kunde för att befordra
karlens ganska rimliga begäran, men jag vet ej, hur han lyckades i
dessa sina bemödanden. På detta sätt komma våra fängelser att
belastas med kostnader för underhåll för fångar, som borde straffas och
utsläppas, men som få intetdera, om en allmän åklagare förlägger
eller glömmer sina papper en så rund tid, att nya påminnelser anses
behöfliga. Under hela denna tid underhåller kongl. maj:t och
kronan den fängslade utan allt ändamål. 1846 var det så – jag vet
ej, om någon förändring inträdt.
Kronan får betala rätt bra ibland för ingenting. Ibland är det
samhället som lider straffet och betalar verkliga dagaböter, under det
att fången har det bättre, än då han var fri.
På norra korrektionsinrättningen satt vid den tiden en qvinna på
tukthus för tredje resan stöld. Hon hade stulit 3 gånger, det var
sant, men alla dessa stölder, rubricerade som stöld på marken,
uppgingo tillsammans till – skola vi skratta eller gråta – 28 (säger
tjugoåtta) skillingar (säger skillingar) banko. Underhållskostnaden var
den tiden något öfver 7 skillingar om dagen. Således betalade
kronan blott på fyra dagar värdet af alla tre stölderna, och på tre år,
hvartill hon var dömd, kostade hon, utom skjuts från den ena ändan
af riket fram till Stockholm och åter, en summa af 153 rdr banko.
Svårt är att förekomma dylika brottmål, men någon gräns borde
väl ändå finnas, så att ej staten må för alldeles ingenting kasta ut
sina penningar. Qvinnan var utfattig, hon fick bättre på inrättningen
än hemma, barnen föddes af socknen. Hon hade ingenting att klaga öfver.
Häktningarna bedrifvas ofta på ett sätt, som hvarken tillfredsställer
rättskänslan eller bättrar samhället.
Då för några år sedan man häktade och lagförde en qvinna,
derför att hon med en sax klippte af en handfull rågbrodd för att
lägga i en dricksbrygd, kan man väl våga säga, att »lagligheten»
gick för långt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
