Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges fängelser 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der hemma, han har inte råd att löna dräng, och han får gå från
den lilla torfva, som han i hela sin tid arbetat upp ur en vildmark.
Det får gå med mig, hur det vill, bara inte gubben vore, så gjorde
det ingenting, hvad jag lider.»
Man behöfver alldeles icke vara nervsvag för att röras af en
dylik berättelse, som jag meddelade Troil.
»Jag kan ingenting göra», sade han, »men ömkligt är det.»
Mot hösten kom jag till Stockholm och fick då befallning att
inställa mig hos konung Oskar, som förut flera gånger talat vid mig
om fängelsereformen och dess sannolika följder. Det var möjligt, att
han nu ville höra något om mina erfarenheter under resan, och jag
inställde mig på sagd tid. När man talade med kung Oskar, hade
åtminstone en människa med mitt lynne ganska svårt att ej mera
fästa sig vid »människan» än vid »konungen». Den tillbakadragna
vördnad, som man egnar konungens majestät, vek ganska lätt undan
för den varma tillgifvenheten för en ädel man. Det var således på
intet sätt svårt att tala med denne konung, att tala uppriktigt och
utan smicker. Skulle detta varit nödigt, hade jag verkligen ej der
varit så mig själf, som nu var fallet.
Han förbisåg alltid personen för saken och hade kanske just
derigenom samlat en kännedom om folkets verkliga ställning, klarare
och mera djupgående än de fleste i hans läge. Hans sätt att uttrycka
sig var kort och rätt på saken; man hörde, att han kände det han
talade om, att det ej var i frasen han var mästare, emedan hos honom
ordet endast stod fram som ett nödvändigt uttryck för idén. Hans
önskan var att få höra en liten reseberättelse, och jag omtalade en
del af hvad jag erfarit lika enkelt och med samma reflexioner som
nu här. Bland annat kom jag att omnämna den i många fall ohyggliga
disproportionen, som förefanns mellan brott och straff. Jag
framdrog bland andra äfven den om ynglingen, som mördat en annan
med en stöfvel.
»Jag tycker mig minnas detta mål», sade konungen; »men bland
den ofantliga massan af dylika, kan jag ej minnas, huru det slutligen
afdömdes. Att han fick någon nåd, är säkert.»
»Men», tillade han, »omtala det der ännu en gång.» Jag
omtalade då händelsen, sådan jag fått den af den fångne och af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
