Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges fängelser 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krokodiltårar. Dessa tycktes mig vara ärliga, frampressade ur ett
par ärliga ögon.
»Har du mördat då?»
»Ja, det har jag, gudnås.»
»Tala om hur det var!»
»Jo, jag är från N. N. socken, der min far är torpare, och så
hade jag lånat ut 24 skilling till en annan torparedräng, men jag är
far mins dräng – han är gammal, gubbstackaren, och nu har han
ingen som försvarar torpet åt sig.» Berättelsen afbröts af snyftningar.
– »Det går väl an det jag lider», tillade han sakta; »men gubben
der hemma, han får gå ifrån allt.»
»Och mordet! Tala om det.»
»Jo, det var i ottan i vintras. Jag låg och sof som bäst.
Anders, han, drängen, kom in och var full och gick der och skojade,
och det blef jag ond på och sade: ’Du kunde hellre betala mig mina
pengar än lefva som ett svin’, för si det var han allt ändå. Men
då blef han arg och gick bort till mig, der jag låg, och började slå
mig och stötte mig för bröstet med knytnäfvarna och skrek och svor.
Och jag visste ej min fattiga råd, för si han var stor och stark, och
så grep jag efter något att försvara mig med och fick tag i en stöfvel
– en stor och tung en, kan man veta.
»Och så slog jag omkring mig, så godt jag kunde, och han fick
några slag och ett tog i nacken, så att det började blöda. Då blef
jag häpen, och han blef nykter, och så hjälpte jag honom att tvätta
af sig, och så gick han sin väg, utan att vi växlade ett ondt ord.
Men han gick der och söp i tre dagar, och så dog han knall och
fall. Doktorn kom ut, och der var en spricka i nackbenet, som tagit
lifvet af honom.»
»Herre Gud! Hvad man kan råka ut för olycka.»
»Och detta är allt sant?»
»Ja, inför lefvande Gud sant alltihop.»
»Är ransakningen slutad?»
»Ja, jag bekände straxt och blef dömd till döden af lagman;
men visst kan jag förstå, att kungen inte vill taga mitt lif för det
jag aldrig tänkt eller menat; men lika godt, jag får mitt straff, det
är rätt. – Direktören tror, att jag får fästning – men si gubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
