Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges fängelser 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, jag kommer nu till doktorn och till generaldirektören och
vill ha någon skrifning – något att lefva af.»
»Jag har intet sådant, och jag tviflar på att generaldirektören ...»
»Men herrarne, som hulpo ut mig, äro dock nu närmast att
hjälpa mig, – nu står jag så att säga på bar backe. Jag var der
hemma för att besöka en gammal inklination – en fröken – men
hon är nu gift. Hade jag ej varit hindrad af allt detta bråket, så
hade jag varit en lycklig make och haft hennes lilla förmögenhet att
förvalta. Jag måste ha arbete, ty stjäla vill jag icke, och tigga kan
jag icke. Jag har sökt generaldirektören, men han var ute, derför
gick jag hit.»
Lyckligtvis hade jag litet skrifarbete åt honom, och några mina
vänner lemnade honom äfven att göra. Han vistades en tid i
Stockholm, men försvann slutligen utan att taga afsked.
Ännu ett år förgick, då jag en vacker dag kom till Troil.
»En gammal vän», sade han tryggt och torrt som alltid, »har
af okunnighet om adressen, kan jag tro, sändt mig ett bref, som jag
härmed får nöjet framlemna.»
Han bockade sig högtidligt och lemnade mig ett bref. Det var
från B., som underrättade mig om, att han fått sig en befattning, som
gaf honom utkomst.
»Det är från vår gemensamme vän», sade jag skrattande.
»Ja, ära den, som äras bör», sade Troil, »mitt bref är på tre
postpappersark, men biträdande läkaren får blott ett halft – karlen
har urskilning.»
Under samma besök i Malmö fick jag också se en af mina gamla
verkliga vänner och akademikamrater på fånglistan. Det var en tid
i Lund, då vi, några få, slöto oss tillsammans till ett slags litterärt
sällskap. Han, min stackars Janne, tillhörde denna lilla krets, som
på fristunderna roade sig med att läsa våra skalders verk, ibland
någon utländsk författare. Sällskapet utbildade sig vidare, och så
uppkommo täflingsskrifter, som belönades af kamraterna med en fri
supé hos gamla fru Ohm eller på något annat spisqvarter, der den
belönade åt på allmän bekostnad. Dessa qvällar voro mycket roliga,
emedan de värda kamraterna vanligen öfver bordet uppläste något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
