Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morbror Svante
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 UK ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
vid den glada underrättelsens ankomst fick en oförklarlig förlängning
af ansigtet och att alla liksom nu majorskan suckande sade: ȁh ja,
det går väl för sig» eller »den tiden går väl också».
Majorskan var morbror Svantes kusin, hvaraf kom sig, att alla
barnen kallade den treflige gästen for »morbror», och orsaken hvar«
för den snälla människan suckade sitt »åh ja, det går väl för sig»
få vi veta, då morbror själf uppträder på scenen, hvilket ej skall
bli långt till.
Juli månad hade kommit,, då en vacker och varm dag ett
ekipage rullade vägen fram i tydlig afsigt att stanna vid majorens och
majorskans vackra egendom, hvars hvita mangårdsbyggnad liksom
förstulet tittade fram mellan trädens gröna löfmassor. En liten insjö
gränsade ända till den nätta parken, och skogbeväxta berg och kullar
utgjorde ramen till en den mest förtjusande tafla af ett svenskt
sommarlandskap.
I vagnen satt en herre, som på afstånd såg helt gråklädd ut;
det kunde ej vara någon annan än morbror Svante.
När vagnen svängde upp mot trappan, stod hela familjen der,
majoren, majorskan och fyra plantor, för att välkomna den ärade
gästen,
»Välkommen kära bror!» sade majoren, »det var minsann inte i
går vi sågo hvarandra; då var du en rask och glad ungdom, du
som jag.»
Morbror Svante hade på sig ett par ofantliga blå glasögon, en
hög, hvitgrå hatt med luftventil och en termometer på hattbandet.
»God dag, mina vänner, god dag! jag skulle väl titta om er
någon sommar; har många gånger tänkt. - Hm! var länge sedan
jag såg kusin Mariana, och aldrig förut har jag sett edra älskliga
barn. Hvad heta de?»
»Jo, detta är min äldste pojke, Marianus. Nå, hälsa Marianus
och stå inte der som en träbock! Bror Svante får förlåta, att
barnen här på landet växa upp i all frihet och inte äro sådana
pitscher-stickare som i Stockholm. Och detta är Svante. Släng upp luggen
i pannan, pojke, och se morbror i synen, ty du är döpt efter honom.
Det här är ett par sm åttor af den »sämre sorten», som man säger,
ha, ha, ha. Den ena heter Beata efter Fredrika Bremers »Beata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
