Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morbror Svante
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORBROR SVANTE. 151
Hvardagslag»,, för si gumman min var den tiden alldeles galen i
Fredrika Bremer, fast hon alldeles lagt bort att läsa, och detta är
Stina, lilla »Tina».
»God dag! god dag! snälla barn,, vi skola se till, om det finnes
något i sitslådan.»
»Hm, har bror svaga ögon?» frågade majoren.
»Nej, nej, alldeles förträffliga. Jag kan från villan på
Djurgården se hvad klockan är på Storkyrkan; utmärkta ögon; men jag
har alltid blå glasögon med mig, för den blå färgen stärker ögonen,
och nu tog jag dem på mig för tillfället. Din boning borde ha en
mildare färg än hvitt, som utgör hela strålknippet af prismats alla
färger och är skadlig för ögonen. Många ha i Stockholm blifvit
blinda, blott derför att de bott midt emot ett hvitt hus,
Kammarrådet R. fick svarta starren; krigskommissarien N. den gröna, som
är mera sällsynt, och fyra af mina bekanta fingo den grå, eller den
vanligaste, allt af hvita väggar midt emot. Bror borde göra huset
rådjursgrått eller gröngrått eller helt enkelt mildt grått som oblekt
lärft; det är en naturfärg. - Hvar får jag bo?»
Man förde morbror Svante upp i öfre våningen, och alla hulpo
till att bära sakerna.
»Jag skall nu kläda mig och kommer ned sedan.»
Morbror Svante skyndade med lätta steg upp, detta låg i hans
natur. Smal och fin som en spatserkäpp och med,, så att säga,
försvinnande former var han en bild af lättheten. Det låg någonting
luftartadt, att ej säga andeartadt i hela gestalten, någonting
obeskrif-ligen subtilt, sylfidiskt och dagsländaktigt.
»Har du burit upp morbrors resväska, Marianus?»
»Ja, jag lade den i soffan.»
»Nå, hvad tyckte morbror om rummet? Sade han något?»
»Nej vars, men han tog upp sin pennknif och skrapade på
väggen.»
»Hvad! Skrapade han på väggen?»
»Ja, det gjorde han, och så slog han upp alla fönstren och drog
upp spjället.»
»Åh, det blir allt roligt», suckade majorskan.
»Hvaba? Det är då, förbanna mig, inte roligt, om han skrapar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
