Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 26 Kron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:O 26 KRON. 177
och sin öppna blick. Och så dukade hon ett litet bord och
framsatte smör och bröd och en filbunke och husets enda silfversked, den
.nämligen, som hon fått första lysningsdagen af husbondfolket, der hon
tjenat, sedan hon var barn. Hon förde ingenting mera med sig än
sin flit och sitt glada lynne, och detta hade aldrig Kron förmörkat;
och visst var det svårt med barnen i början, men småningom växte
der upp nya arbetskrafter i det lilla hemmet, och när äldste pojken
var sexton år, arrenderade Kron en täppa till; ty han hade ju »dräng»,
som han förut aldrig haft.
»Jaha», sade Kron, »tretti års tjenstgöring är för mycket, ty
tjugofem är redan för mycket, om man skall vara smidig i lederna
som en pojke. Tjugu är lagom, ty då kan man duga hela tiden
och kan också ha något för sitt arbete, ty det kan löna mödan att
bryta sten och odla, om man har femton, tjugu år på sig, men alls
intet, om man har mindre. Annars hade jag tänkt som så», fortsatte
Kron, »att nu har jag och käringen min bott här i tretti år, och således
kan jag icke tjena mycket längre, om jag inte hvart eviga möte skall stå
i kokgropen och röra i ärter och gröt och se ut som en riktig m
ullsork. Imellertid fick jag byggplan af rotebönderna, och der har
jag satt upp en stuga för ålderdomen, om jag inte blir kyrkvaktare
efter ’Stormen’; men han är inte lastgammal, han. Men så vore
meningen, att vår Petter skulle gå in för numret och ta torpet, för
det vill hela stamroten och ströroten med, utom en enda bonde på
en åtting, som vill ha en liten kröppliug till skomakare, krokig i
knäna och svart i synen; men det, sa’ häradsdomaren i Kroksgården,
blir inte af, så länge jag har näsan öfver jord, sa’ han, om också
mäster skopligg syr aldrig så många suktstöflor åt Anders Mårtenson
och kängor åt hustrun och barnen. För si alla vilja ha min Petter,
och kapten har gillat honom, så att bara inte doktorn finner fel
me’n; men inte vet jag, ty han är en riktig kavat pojke och
exe-rade beväring i fjol och fick mycket beröm af hela befälet.»
Denna idé om ärftlighet är endast en sporre mera att älska
hemmet och sitt land. Allmogen gynnar också denna idé. Om
fadren varit en bra knekt, så väntar man det äfven af sonen, och; på
det hela, går en stark åder af konservatism på bottnen af den svenska
nationalkaraktären, sådan den skymtar fram hos folket själf.
Ur Onkel Adams portfölj. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
