Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allas gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLAS GUNSTLING 209
»Nå! Hvad var att göra, då modern måste försörja sig och
pojken och derför antog en skollärarinneplats? Då togo vi flickan hit.
Mamma behöfver hjälp i hushållet, och - -»
»Och det får hon också», sade Olivia försmädligt.
Nu återkom krigsrådinnan.
»Julia är mig en gåta. Hon är inte dum, men kan ändå icke
det allraminsta reda sig på egen hand. Beständigt skall jag vara
med, och obegripligt är, hvad jag har för nytta af din ädla slägting
som husmamsell.»
»Men, lilla Bertha, hon får ju icke göra något efter sitt hufvud
- du förbjöd henne ju häromdagen till och med att tänka själf.»
»Ja visst, ty då hon befattar sig med att tänka, så gör hon endast
dumheter.»
»Åh nej, söta mamma», inföll Olivia, »hon är en ängel i
förstånd, liksom en ängel i godhet, som våra pigor säga.»
Krigsrådet tyckte, att samtalet föll i det tråkiga, äfven derför,
att det var han som skaffat den stackars flickan den föga
afundsvärda lotten att under namn af husmamsell bli ett slags nådehjon
inom ett rikt hus. Han gick också vägen om köket, der Julia stod
blossande röd och hjälpte till vid matlagningen. I förbifarten klappade
han henne på hufvudet. Det fanns dock någon, det ville han säga,
som menade henne väl.
»Jojo men», yttrade en tid derefter stadens borgmästare, som
både af naturen och af tjenstepligt var den, som visste och förstod
allt. »Jojo, vår vice häradshöfding fick snart reda på det största
huset i staden och umgås der som barn i huset och far som en
hagel-svärm förbi näsan på alla de andra flickorna.»
»Åh, det finnes väl ingen, som afundas fröken Zobel hvarken
den lycka eller de yttre förmåner, hon i ’herrarnes’ ögon lärer
besitta. »
»Ja, bra ser flickan ut», återtog borgmästarn och skrattade; »men
svärmor får han, så att det käns, ha, ha, ha.»
Borgmästarns lilla, tjocka, gladlynta figur skakades af ett
hjärtligt skratt.
»Det bör bli ett stort bröllop.»
»Men är det då afgjordt att - -?»
Ur Onkel Adams portfölj. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
