- Project Runeberg -  Ur Onkel Adams portfölj. Efterlemnade skrifter i urval /
210

(1889) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allas gunstling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210 UK ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.

»Ja, det är klart, fastän det icke är eklatt än. Han är en
hygglig karl, får snart domsaga, sade mig baron här om dagen. Baron
har sina kanaler till högre ort, hans bror är hofmarskalk, en mycket
snäll karl. Flickan är vacker och förmögen, krigsrådet äter ihjäl sig,
om icke någon annan olycka träffar honom, och således sitter
krigs-rådinnan der ett ’värnlöst fruntimmer’, som det heter, om hon inte
har en måg, som kan passa upp och vara artig; ty det är inbördes
testamente, som jag skrifvit, så att mamma sitter i orubbadt bo och
har full bestämmande rätt öfver alltihop ända till sin död. Magen
måste således stå ’passopp’, om han inte vill, att alltihop skall
testamenteras till barnen under särskild förmyndare, så att förmögenheten
går som en hagel - -»

»Hagelsvärm», afbröt frun, »det der repeterar du i tid och
otid.»

»Ja, är det inte sant det, som en hagelsvärm, det går undan för
undan, kära Mariana. Hygglig karl för öfrigt. Om du går till
krigsrådet, så se själf. Fröken har ett album, en så kallad minnesbok,
full af orlofssedlar om henne själf och vännernas eviga vänskap -
just en sådan, som Sara Stina skaffade sig, då hon gick i dansskolan.
Jag såg den med mina egna ögon och en klunga näckrosor, som
häradshöfding Fredin ritat. De voro så naturliga och simmade så
vackert på blått vatten, genomskinligt, så att man såg stjälkarne. Han
kan rita som en riktig huggare.»

»Ja, Sara Stina fick häromdagen en liten fågel i tapisserimönster,
som han ritat.»

»Jaså; men vers fick hon inte - men han skrifver vers också.
Åh, det är en tusenkonstnär, och flickorna äro efter honom med
hafven; men det går deras näsa förbi som en - -»

»Vår Sara Stina måtte val inte gå med någon haf?»

»Nej bevars, inte så alldeles; men inte så utan heller.»

»Och det är en far som talar så.»

»Jaha, det gör jag; -ty det är damerna som fria - inte vi, ha,
ha, ha.»

»Det var kuriöst.»

»Ja, kuriöst ja. Det var en gång en vice häradshöfding, en
ung, hygglig karl, som hette som jag och var af min statur för trettio

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portfolj/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free