Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Händelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
åskådning och framför allt något fredligt, som vi fåfängt leta efter i
våra tider.
Under sådana omständigheter kom Georg Ljungsköld till
akademien.
Hvarför han var der, visste hvarken han själf eller föräldrarne.
Han skulle blott vara student några år, han ämnade sig ej egentligen
till annat än att med tiden lefva på sina penningar och roa sig med
musik, målning och alla sköna konster och sedan resa utrikes för att
se mycket och samla planscher och kunna berätta, att han lefvat i
Rom och på Alperna och flanerat i Paris några år.
Det skulle således icke blifva något af med de »höga platserna»,
som herrar professorer antagit som gifna; men han var ändå en
»baron», och det var vackert så.
Georg var icke högfärdig, och besynnerligt nog umgicks han med
alla sina landsmän, med undantag af de »tarfligaste», som ansågo
honom för ett »klenäte» och gjorde sig en ära af att de åto ur
ler-hämtare och nyttjade smorlädersstöflar, emedan detta var en
manifestation af den rätta, gedigna lärdomen, som behöfdes på seminarium
och för kameralexamen. Desse föraktade ingenting högre än allt hvad
som hörde till de sköna konsterna, poesi, musik, målning och sådant
skräp. Det var dessa åsigter, som i framtiden gjorde dem till dugtiga
fogdar och till prester, som ur Herrans tempel bannlyste alla
minnesmärken, alla konstverk och annat skräp.
Det är detta suveräna förakt för det, som icke ofvantill är, som
gör, att våra gamla kyrkor på många ställen blifvit uppsnyggade
och prydda så, att konstens genius gråter.
Men dessa ynglingar voro också de enda, som ej kunde med
kammarduksnålen. Andra med mera känsla och mindre
handtverks-mässig studieplan kommo snart att värdera Georg Ljungsköld (med
tre qvistar).
Han var ett slags svärmare, älsklig som alla sådana, så länge
de hålla sig inom det skönas område, men odrägliga, då de flaxa ut
i det praktiska lifvet. Dylika lynnen likna den lilla sångfågeln, som
sjunger och njuter i trädens kronor och som då gläder barnen och
alla, men som, om den kommer in i en fabrik, förvillas af bullret
och slår bröstet mot rutorna och flaxar åt alla håll. De äro ej ska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
