Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Händelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSEVIS, 237
pade för det praktiska lifvet, de förvillas och förvildas af dess
oupphörliga snurrande, de förstå ej, hvarför hjulen gå och remmarne likt
svarta ormar flyga genom luften. Men i den stilla qvällen der ute
på ängen, der bäcken sorlar genom gräsvallen, der äro de hemma,
der fylla de sin bestämmelse utan att utveckla någon kraft, stor nog
att drifva ens en vädersnurra.
»När jag blir äldre», sade han ofta, »så gifter jag mig, om jag
finner en flicka efter mitt sinne». Vi smålogo, ty af allting här i
verlden tycktes kammarduksnålen minst passa att bli en familjefar
eller en väldig stam, kring hvilken en vek qvinna kunde som en
ranka slingra sig - och så, när kammarduksnålen blef pappa och
skulle med kraftig hand styra en hop yra pojkar – ack, man kunde
aldrig tänka derpå utan att småle.
Men den gode Georg tänkte beständigt på sitt ideal och skref
verser till Alma och satte musik till verserna och sjöng dem vid
pianot med sin veka, klara och rena stämma. Det var vackert att
då se hans blick, så ren, så klar, så svärmiskt förtroendefull till den
gode guden.
»Han är bestämdt kär», hviskade hans vänner. »Åhja,
föräldrarne ha väl utsett en grefvinna åt pilten», menade de tarflige,
som icke kunde med honom. Ja, ingen visste, huru det var under
de tre år Georg var vid akademien. Att föremålet ej fanns i Lund,
var dock säkert, fastän många af akademistaten hade obegripligt söta
döttrar - obegripligt, att dylika rödkindade varelser kunde uppstå
midt i ett stenröse af tom lärdom.
Och så slutade Georg Ljungskölds akademiska kurs, alldeles
som den börjat, med ingenting, utom litet mera språkkunskaper, större
skicklighet att rita och lavera och i musik och andra onödigheter.
När man är ung, simmar man omkring som de lösa sporerna
till polypväxter simma i det ljumma hafvet, sedan kommer en tid,
då man slår sig fast och blir en riktig polyp, som sitter på ett ställe
och med sina fångarmar metar efter sin dagliga föda. Alla dessa
fredliga människor, vi se omkring oss, just för sin stadighet i
åtnjutande af sina medborgares förtroende, hafva haft en tid, då de
simmade omkring och fördes än hit, än dit af strömmar och vågor.
Så var det med mig den tiden, jag var en rörlig person, en som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
