Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vrå bland bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VRÅ BLAND BERGEN. 257
flytt; men för mat och trakteringar och numera äfven för Hälldala
romantiskt sköna natur och läge, hvilket, förrän främmande berömt
det, ej föreföll majorskan vardt någonting. Vi äro alla beroende af
andras ögon.
Järnvägen kom, tack vare de hyggliga iogeniörerua, snart i arbete,
och der gräfdes gropar och lades banvallar; man visade en total
vanvördnad för landets ursprungliga konformation. Källstorpet, som
förut låg i en dal, låg snart i jämförelse med järnvägen på en backe,
och Backatorpet (allt under Hälldala säteri) som förut legat på en
backe, tycktes ligga djupt nere i en dal. De der nivellörerna äro
riktiga hexmästare.
Till majorskans största belåtenhet gick arbetet raskt framåt.
Hon fick under tiden tillfälle att med mat och trakteringar
experimentera med åtskilliga järnvägsherrar, som alla öfverensstämde i att
lofprisa det gästfria, underbart sköna Hälldala, som likt en perla
gömt sig, men nu på en gång framstod i all sin skönhet. Om det
nu var af detta skäl eller derför, att lokalen var tjenlig; men stationen
förlades i närheten^ strax bakom backen i vester, och fick namnet
»Hälldala», och det är hr Albert Amundssons och icke mitt fel, att
den icke står upptagen på hans vackra karta.
Under denna förhoppnings tid skref majorskan till slägt och
bekanta, nära och fjärran, och berättade, att det snart ej mera funnes
något hinder att besöka Hälldala, samt huru vackert det var, huru
romantiskt, och att nian kunde få lefvande hurniner från Göteborg
och veritabla teljekringlor från Telje.
Järnvägen öppnades af länets höfding, som gästade på Hälldala
och tycktes, liksom hela ämbetet, mycket glad och belåten.
Tåg kommo och tåg gingo ända fram i juni månad, men ännu
sågos tant Augusta med dotter eller tant Ädelgren med måg och
dotter icke till. Deras sängar stodo bäddade på gästrummen, och en
ny kam låg i spegellådan och tvål af Hylins fabrikat i kom moden -
allt var i ordning. Majorskan gick till genvägen öfver backen i
vester, hvar gång hon hörde järnvägspipan, för att hälsa de kära
gästerna, som en gåog i verlden skulle betrakta Hälldala och prisa
majorskans kulinariska förtjenster; men förgäfves. Detta oaktadt stod
der i hvarje bref: »Vi skola icke dröja att kasta oss i dina armar;
Ur Onkel Adams portfölj. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
