Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vrå bland bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
»Har majoren läst i bladen», sade hr Totilander, i det han tog
en ny, ganska stadig portion af köttbullar och bruna bönor, »har hr
majoren läst om, att nu är aktiebeloppet för den nya järnvägen
mellan H. och Tuppinge fulltecknadt, hvad angår de preliminiära
undersökningarne! Man påstår, att man tänker på att föra fram
järnvägen just i dalgången mellan Lilla Hall och Granbo, det vill
säga knappa tusen alnar härifrån.»
»Således en kommunikation», sade majorskan, hvars hjärna
genomkorsades af tankarna på saltsjöfisk, räkor, hummer, tanter,
kusiner och intressanta människor, fint umgänge, stockholmsfrämmande,
färska renstekar och opressad kaviar.
Aldrig hade hon funnit Totilanders feta fysionomi så behaglig
som nu.
»Ett par ingeniörer skola inom kort begynna arbeta med att
nivellera vägen», återtog komministern. »Hyggliga karlar de der
järnvägsmänniskorna, som ha stor vana att umgås med folk, hvilket inte
är underligt alls, då man år ut och år in ligger på landsvägen.»
Efter denna underrättelse fann sig majorskan högst belåten med
sitt Hälldala, som nu kunde beundras af folk, som ej nödgats riskera
armar och ben för att komma dit.
»Det blir nio timmars väg från Stockholm, tolf från Skåne och
åtta från Göteborg», sade majoren. »Hälldala kommer att ligga centralt
eller just i korsningen af flere järnvägar. Det blir ej så svårt sedan
att sälja skog, som hittills har varit utan värde.»
Alla voro nöjda, och majorskan ställde allt i ordning for att
värdigt kunna härbergera de väntade hyggliga ingeniörerna, som skulle
försätta berg och göra Hälldala till ett kändt och beundransvärdt
vackert ställe, gästfritt dessutom.
De kommo, dessa hyggliga ingeniörer, och skämde ej bort pastor
Totilanders beskrifning. De voro, som alla i deras ställning, bildade
»nomader», som dragit omkring på många ställen och som sålunda
erhållit en universel stämpel i sättet att vara och i hela sin
umgängeston. De hade förvärfvat en fin instinkt i bedömandet af alla
vanligen förekommande lynnen och åsigter och funno snart, att den
goda majorskan var litet svag för smicker - icke för ungdom och
skönhet, ty då man gift bort en tjugofemårig dotter, så har skönheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
