Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En spinnrock och en tron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 UR ONKEL ADAMS POETFÖL J.
knyter sig långsamt och slår långsamt ut sin högsta blomning, men
sätter snart derpå frukt, och dess tusen frön lösslitas af hvarje
liten vindpust. Tisteln är en bild af rikedomen, som ej länge
får stanna på samma händer, utan, lösryckt från sitt fäste, snart åter
förströs af vindarne och lemnar den gamla stängeln qvar för att
vissna, under det att de förströdda fröna slå rot, hvarhelst en jordmån
finnes. Så gick det äfven med det stora, sköna Steglinge. Unge
grefve Alexander hade tidigt lefvat mycket och blifvit gammal. Han
hade redan som ung förslösat den kraft, sorn, besparad, skulle hållit
honom uppe som gubbe. Han blef gubbe i förtid. Slutligen var
hans hälsa bruten, döden gnagde på den svaga lifstråden, och han
öfvergaf det kalla Sverige för att i sydliga klimater hämta nya
krafter. I sin ålders blomma, men. böjd som en gubbe, slutade han sitt
glädjelösa lif på Sicilien, omgifven af drufkullar och under
sydlandets djupblåa himmel. Med honom var blomningen af den steglingska
rikedomen afslutad. Tisteln strödde ut sina frön, och den gamla
stammen vissnade. Steglinge föll i aflägsna slägtingars händer, men
dessa hade icke kraft att qvarhålla det, och så gick allt under klubban
- egendomen, det dyrbara lösöret - »guld, silfver, järn och
blecksaker», som det stod i auktionskungörelsen. Detta kallas för en
olycka, men rikedomarnes samlande och rikedomarnes återgång äro ej
annat än en akt af naturens ekonomi, lik den, då vattnet samlas,
af-dunstar och som regn åter befruktar jorden i ett beständigt kretslopp,
utan hvilket intet lif kan firmas. Hela omflyttningen kan endast
tiden göra så, att den gagnar. Man kan väl pumpa en sjö läns, men
man kan ej förvandla dess vatten till ett vårregn. Detta är ensamt
tiden, solen och vindarne förbehållet.
En auktion i ett gammalt slott är dock något, som nedtrycker
lynnet. Människan vill så gerna en enda gång, blott en enda, se en
gnista evighet i sina verk, men beständigt ser hon motsatsen.
Steglinge hade i flera mansåldrar bibehållit sig lika. De gamla
familjporträtterna af statsmän och krigare och sköna grefvinnor och som
herdinnor utpyntade fröknar hade snart i ett sekel blickat ned från
väggarne i stora galleriet, hvars purpurgardiner, fastän något gulnade,
i djupa veck ännu prydde de höga fönstren. Marmorbilder, möbler
af alla slag stodo nu hopade i det stora rummet, och folk, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
