Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En spinnrock och en tron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SPINNROCK OCH EN TRON. 289
med honom, då han var barn. Den gode hertigen var palatsmarskalk
hos konungen af Frankrike och Navarra, som var lika fet som
sjuklig, men han var dock konung och duc de Brienne hans
palatsmarskalk med en uniform, mera guldsmidd än någonsin, och med ett
helt firmament på det intryckta bröstet. Men olyckan och åren hade
blekt hans pudrade hjässa - de små kaffebruna ögonen voro mera
matta, näsan ännu mera tunn än fordom och de bleka lapparne
tunnare och mera insjunkna än förut. Den gode palatsmarskalken
hade pröfvat lifvet - han var slutligen en gammal vis, som grånat
på resor och vissnat i hofvets qvalmiga atmosfär.
Den unge grefven lät anmäla sig - comte de Stegling. Han
fick vänta mycket länge, men slutligen insläpptes han till hertigen.
Denne stod, så liten han var, helt imponerande midt på mattan.
Den unge grefven nalkades, men hertigen tog ett steg tillbaka. Det
var tydligt, att ynglingen ej iakttog det skyldiga ceremonielet.
»Åh, ni är.. .?» började hertigen frågande.
»Jag heter Alexander von Stegling.»
»Stegling . . . Stegliug . . .?»
»Ni har», återtog Alexander, »hedrat Steglinge med ett besök,
som ...»
»Ah, ah ... Steglinge i Sverige?»
»Ja, hertig.»
»Nå, har ni sett ’la belle Gyrka’?»
» Nej.»
»Nå, kan jag vara er till någon tjenst?»
»Nej, nej! . . .»
»Det är fasligt kallt i ert Sverige. Besynnerligt, att jag kom
derifrån med lifvet.» Den unge grefven bugade sig. Duc de Brienne
nickade nådigt med det hvita hufvudet - audiensen var slut. Det
var ej utan, att unge grefven sedan ville påstå, att fruktan för några
oinlösta invisningar på hertigens »förvaltare» gjorde mottagandet så
kallt, då gossen, numera blifven yngling, ville återse sin farbrors forne
skyddsling. Svårt att veta, men tacksamhet tycktes åtminstone icke
vara en af hertigens mest framstående dygder.
Det är en tillfällighet, som ser ut som en tanke, att en
tistelblomma är en del af det penningedryga Britanniens vapen. Rikedomen
Ur Onkel Adams portfölj. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
