Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett namn och en firma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mjuka tjenarinna – mitt namn – fru Löfgren från
Stockholm, mor åt Berndt Löfgren, min son, som är handlande i
K– och, Gudi vare tack och lof evinnerligen, är nöjd med sin
ringa lott.»
»Mjuka tjenarinna – det var riktiga små burar till rum,
ungefär som mitt, der jag nu bor – långt för hin i våld i backarne
på Kungsholmen, ty jag har min lilla klockarkärlek för
Kungsholmen. Det går bra litet ved åt i dylika små burar.»
Nu hade den stunden kommit, då fru Hörner skulle sitta i
samma soffa som madam Löfgren. Presentationen hade försiggått.
»Hör på!» började numera fru Löfgren, »hör på! Jaså, det
är då mamsell Gertrud – nå ja – bli hon en bra qvinna och
sköt om Berndt – jaså, kanske inte frieriet är gjordt ännu; men
lika godt – så sker det väl, ty min son Berndt bergar sig godt och
kan föda en hustru, bara hon är sparsam och stilla och ej flaxar
med de förnäma och kråmar sig och gör sig till – och ingen
rikedom söker han, utan bara dygden, förstås, och fliten och så
vidare.»
»Bästa fru Löfgren», inföll patronen, »vi hafva ej hört af
Löfgren, sedan han flyttade.»
»Jo vasserra – han skrifver ofta till mamsell Gertrud; men
det var en förb–nad knut. Jag är hans mor, förstås, och det vet
han, att jag inte kan tåla, då en ung fattig spillevinker gifter sig
med en fattig flicka – och nu äro rikedomarne slut här i huset, och
Berndt, son min, är icke mera fast i sadeln, än en nybörjare kan
vara, som börjat med litet sammansparad lön; men ungdom och
visdom följas inte åt, förstås. Nu vet son min, att jag har ingenting
utan mitt goda samvete, förstås, som är en kostelig perla, och ett
godt namn och rykte bland både bättre och sämre och så vidare –
men illa kär är han i Gertrud der – illa kär. Och så tänkte jag
sorn så: nu far du dit ner på det goda föret och gör upp saken, så
att den blir klarerad och så att Berndt då i Guds namn får den
han vill ha.»
Patron hade tyst hört på – slutligen afbröt han och sade:
»Jaså, Löfgren friade då icke till pengarne, som jag trodde – är
det så, Gertrud? Håller han dig kär ännu i dag?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
