Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olika skolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 UR OHKEL ADAMS PORTFÖLJ.
nerligt i den blick hon fastade på brodern, att denne räckte henne
handen och sade: »med Guds hjälp - ja l» Gustafsson hade
betraktat dem bägge, men nu slog han ned ögonen.
»Nå, Gustafsson, är det ej bra, att barn lofva hvarandra att
aldrig göra sina föräldrar sorg? Vill inte Gustafsson vara med om
det löftet?»
»Huru är det, Gustafsson?» frågade Maria allvarligt.
Ynglingen teg.
»Jo», började ynglingen och skakade på hufvudet, »det är så, att
jag ej kan gifva ett sådant löfte. Min mor har sorg af mig - ja,
det har hon.»
»Din mor?»
»Ja, ser Maria, min mor var enka, ty min far dog, när jag var
tre år gammal. Jag hade blifvit stora gossen och körde tröskverket
i Hjulsta, då jag - det var nu fyra år sedan - en gång kom upp
i herrskapets rum och fick se så många stora, rara böcker. Gamle
kammartjenar Olsén, som är en beskedlig gubbe och som går deruppe
som en gårdvar, sade: ’Ser du, Anders, på den der hyllan stå alla
sorters böcker om hela skapelsen - sol, måne och hela verlden med
allt hvad deruti är - och der står om allt hvad som händt i denna
verlden, och i de der andra böckerna står hvad vår tro är, vår kärlek
och vårt hopp.’
Det var som om en solstråle trängt in i min själ genom en
springa på en fönsterlucka. Nu först såg jag, att jag var i mörker
- derutanför var sol och värme och utsigt öfver hela skapelsen.
När jag kom hem om qvällen, kunde jag ej äta. - Jag lade mig,
men min mor hörde, att jag snyftade, och hon frågade, hvad det var.
’Det är något omöjligt’, sade jag, utom mig af sorg,
’För Gud är intet omöjligt’, sade min mor; ’tala ut, Anders!’
Jag talade då om böckerna och allt hvad de skulle innehålla.
- Jag vill läsa - endast läsa.
Derför, Maria, skär det mig i hjärtat, då hon skrattar åt min
läsning. Kanske det, så tänker jag, endast är att skratta åt, och
ändå har min mor sorg af mig!»
»Jag skall aldrig skratta mera, käre Gustafsson», lofvade flickan;
»lär mig också litet af er lärdom, men - fortsätt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
