Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olika skolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA SKÖLÖE. 36?
»Ja så - Ömkliges», - återtog flickan med en så lustig min,
att Anders Gustafsson omöjligen kunde låta bli att skratta.
»Ja, det är kunskaper, det», sade han, »vet inte Maria, hvad
Euklides är för något?
»Åh jo men, vet jag så; det vet jag af Axel.»
»Och hvad sade Axel då?
»Att Euklides var en bok om streck och prickar och att en
rak linie är den kortaste vägen mellan två olika punkter; men det
vet katten också.»
»Ja, Maria», återtog Gustafsson, »och att två sidor af en
triangel alltid äro större än den tredje - huru de tagas - förstår
hon det?»
»Ja bevars! en stäfva i en bytta är alltid mindre än hela byttan,
huru hon tages», fortfor Maria att skratta. »Jo, det är en lärdom!
Axel der, min kära bror, är så lärd, så lärd och går och dinglar med
sina gråpappersböcker; men han är så enfaldig och dum ändå; - är
du inte, Axel?»
»Ah, inte är jag så dum; men med en sådan näbbgädda som
du, så -»
»Reder du dig klent, ja, det var just det, jag sade. - ’Ja, om
vi fruntimmer ej hade bättre förstånd än herrarne’, brukar mamma
säga till pappa, när han har glömt något och mamma har reda på
det, och då småskrattar pappa och säger: ’vi tänka vetenskapligt;
men ni fruntimmer flöja öfver alla hinder’.
»Nå, Gustafsson sitter der och tänker på de två sidorna och på
byttan. Såg Gustafsson vagnen derborta på backen för en stund
sedan? Må tro, der satt ett grant fruntimmer och ritade der borta i
backen. Ja, vackert är här, och det säga far och mor och jag också.
Och så ha de framlefvat lyckliga dagar i den der grå stugan, ty inga
hålla af hvarandra så mycket som de. - Vet du, Axel», tillade
Maria och räckte ut sin hand åt brodern; »jag hörde här om aftonen,
att de bägge talade om sina lyckliga år, och då sade far: ’Gud
låte oss få glädje af barnen!’
»Då tänkte jag: Gud låte oss aldrig göra våra föräldrar någon
sorg. Vill du lofva mig det, Axel?»
Flickans hela uppsyn var förändrad. Det låg någonting så in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
