Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olika skolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 tm ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
»Ja, gör det, söta Betty! yttrade fröken Olena. »A propos denna
vy - den är verkligen charmant - faller mig i minnet några ord
jag yttrade i ’Människohjärtat’:
’Invid den insjön blå,
Med näckens liljor på,
En hydda står, der friden
Ej störtas utaf tiden,
Fastän hon gammal är och grå.’
»Och i sanning», tillade fröken Olena med bruten röst och snöt
sig, »äfven människan blir gammal och grå; men ’friden - ej störtas
utaf tiden’ - det ligger profetiska tankar i dessa ord ur mitt
Människohjärta, som recenserades i Allehanda af kongl, sekter
Prackarén - som var en förbåldt hygglig och snillrik man.»
»Ja, det var en mycket hygglig ung man», instämde öfverstinnan,
klappande Lady, som ville morra åt Betty, hvilken hade sitt nöje i
att förarga djur och särskildt Lady.
»Se så, Adolf, säg åt Per att köra!»
Vagnen rullade fram och försvann i backkrökuingen.
Det var qväll; solen låg glindrande öfver skogsranden och sken
så ljusrödt på kyrktornet samt speglade sitt purpur och guld i insjön.
Nere vid stranden satt en sjuttonårig yngling och läste i en bok,
och det var hans skyldighet, ty han var gymnasist och tillika informator
för pastor Sandegrens ende son, en rask och glad tolfåring, som
hade godt beröm om sig. Så påstod klockare Söderstedt, som
förstod sådant och hade en syster i staden, som »lefde på
skolpojkar», bland hvilka de nu presenterade två voro, så att säga, de
förnämste.
Det dröjde ej länge, förrän en flicka och en gosse kommo
utför backsluttningen i full fart. Gossen var discipeln, komminister
Sandegrens ende son Axel, och flickan hans enda dotter - tretton
år och kanske en vinter; så der omkring var det, och hon hette
Maria.
»Nej, se Gustafsson, som ligger och läser! Beständigt läser han»,
småskrattade flickan, »hvad är det, med förlof att fråga?»
»Euklides», sade gymnasisten och såg upp under föresats att se
märkvärdig ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
