Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamla pendylen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
Far skrattade och sade: »åh, det är klart, att vår Hedda ser mycket
bättre ut», och då kunde mamma själf ej låta bli att småle, ty
orsaken, hvarför moster Adrianas flicka ej fick se bra ut, var ändå den,
att min syster fanns till, och något värre, än då två kusiner täfla om
priset, finnes ej, när mammorna skola döma. Moster Adriana var en
sträng och allvarlig fru, som långt ifrån satte sina påsar vid dörren,
som man plär säga, och som i alla sina lifsdagar »tagit kas» på min
mor, som var så hjärtans beskedlig och god. Moster hade förmögenhet,
hvilket ej var fallet med min mor; ty min far hade ett litet ämbete
och var just icke affärsman, och så voro vi tre pojkar och en flicka,
hvaremot moster endast hade en dotter, det der mästerverket, som var
vackert och så snällt. Mamma fick aldrig ett bref från moster, som
ej till sju åttondedelar innehöll loftal öfver hennes Ida. Hon spelade
piano med fermeté och sjöng som en ängel; hon läste franska, tyska,
engelska och italienska och var redan vid sexton år en flicka, som
kunde uppträda i societeten och som uppväckte tillgifvenhet, hvar hon
kom, såväl bland grefvar och baroner som hos annat folk. I
mosters hemort fanns en »friherrinna», som gjorde moster rent af yr i
hufvudet med sitt beröm, och så kallade de hvarandra för du, fastän
mosters man endast var »possessionat» (icke landtbrukare
naturligtvis).
I många år hade jag hört omtalas det lilla underverket och var
redan en man i staten med tjenst och lön, då jag kom att genomresa
trakten och i förbifarten besökte moster Adriana.
Jag hade en verklig fördom mot Ida, som man får mot folk,
som man oupphörligt hör berömmas.
Det finnes ingen människa, som icke känner med sig, att hon
ej i allt är, som hon borde vara, och då är det tråkigt att vänta sig
att få se en gnistrande stjärna och själf jämföra sig med en bit
tenn-föl ium i glans.
Men Ida var vacker, mycket vacker, med ett par strålande, mörka
ögon och en drottnings skick och aderton år gammal. Det är väl ej
ett fel så egentligen att själf vara tjugufem år, då man för första
gången råkar en vacker kusin. Det mest retsamma af allt var dock,
att moster icke tycktes så gerna som Ida se mig. Gumman hade
ögonen med sig och var ofta liksom »i vägen» och dertill kom, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
