Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamla pendylen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
Vi hade en morgon just inträdt i salen. Der hängde mormors
gamla pendyl, och dufvan innanför glaset rörde sig nu lika som tjugu
år förut.
Jag vet ej, huru jag fick mod; men jag talade om kärlek.
Ida log så hjärtegodt, och jag fortfor, och innan jag visste ordet
af, hade jag fattat hennes hand. Ack, den var så mjuk, så fin, så
snöhvit och så varm!
»Vill du älska mig i lust och nöd?» hviskade hon, »käre Karl,
tala öppet!»
»Ja, jag tillber dig!» hviskade jag knappt hörbart.
»Tala högre!»
»Jag tillber dig!»
I detta ögonblick slog den gamla klockan - det var åtta skarpa,
klingande slag - lika som dem jag hörde den morgonen, mormor
dog. Åtta slag.
»Jaså», sade Ida och började skratta, »min kusin Karl gör sin
lilla kärleksförklaring på morgon q vis ten; lycka till! Blott litet mer
öfning, och det går bra, det är redan passabelt - ha, ha, ha! -
’Jag tillber dig!’ I hvilken roman har kusin lärt sig det der? I
gamle Lafontaine, ty der har man rikedom på utslitna uttryck. Ha,
ha, ha, käre Kalle, du skall tacka mig, ty om jag låtit dig hållas,
så hade du ’legat för mina fötter’, som det brukades i den gamla
romanstilen.»
Hon reste sig upp och betraktade mig med en min midt emellan
löje och förakt. »Adjö med dig, lille Kaliet, skrattade hon och flög
ur rummet.
Förtrollningen var slut.
Jag kastade en skygg blick på den gamla klockan, liksom jag
skulle fruktat, att hennes ärevördiga ansigte skulle vrida sig till ett
löje, och dufvan vända sig om för att se på min snöpliga figur.
Många år gingo sedan hän. Moster Adriana var längesedan död
»i sina barns armar», det vill säga hos kapten Bogislaus Axel v.
H-g och hans maka Ida. Gumman hade på senare tider bott hos
dem för att se deras lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
