Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljus i mörker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUS I MÖRKER. 439
huru naturvetenskaperna utgöra liksom ett nödvändigt supplement för
en verklig och genomgripande försoning emellan samhällenas olika
lager. Den svartmuskige kolgräfvaren i stenkolsgrufvorna anser sitt
lif skyddadt mot gasexplosioner. Hans far ligger krossad i någon
af de många gångarne, som sammanstörtade, då han med sitt
gruf-bloss lyste sig fram deri. Då blef den, som nu fortsätter arbetet,
faderlös. Men han själf lyser sig med en Davys säkerhetslykta och
vet och tror, att hans barn icke skola sakna honom som ett krossadt
lik i det mörka djupet. Davy hade vid sina kemiska experimenter
funnit, att antändliga gasarter icke tändas genom ett fint metallnät.
Det var hela upptäckten, som sedan förekommit så många
olyckshändelser i kolgrufvorna.
Ju mera vi intränga i naturvetenskaperna, desto sällsyntare bli
olyckshändelserna, som oftast bero af okunnighet. Det behöfs ej
mera, än att kroppsarbetaren får klart för sig, huru han har en vän
i hvarje själsarbetare, förrän han finner, att vi alla äro arbetare i
samma verld och för samma äudamål - försoningens och samarbetets.
Det är just ett litet otrefligt rum, der kemisten sitter och gör
sina experimenter. Det är rent af ett spektakel med hans försök
med några stenkolöbitar eller annat, som han har i lådor eller flaskor.
Min Gud, hvad den mannen gör sig besvär med sina små smulor!
Nej, se, hur han med ett förstoringsglas tittar på ett litet grand han
har på en papperslapp. Jo, det är att göra gagn det!
Några år derefter reser sig ett steupalats utmed den slingrande
ån i en förut obebodd dal. Hvilka ofantliga ugnar, hvilka valsar
och maskiner äro ej der i oupphörlig rörelse - hvilka insjölika
bassänger utbreda sig ej för afdunstningen af någon saltlösning!
Trehundra arbetare behöfvas till en början - och om några år tretusen.
Arbetet vidgas alltjämt, och en hel arbetarstat uppstår i den trånga
dalen, på hvars grund knappast några får hade nog bete. Der borta
ar arbetareföreningens hus - der har man ett godt bibliotek. Hvad
är det väl, som så omgestaltat hela trakten, der nu tusen idoga
människor, män, qvinnor och barn, finna arbete och utkomst? Jo, det
der lilla grandet, som kemisten så noga betraktade med sitt synglas,
som han vägde på sin lätta våg och som den egentliga arbetsklassen,
sådan den fordom var, ansåg för något att skratta åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
