Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljus i mörker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
Och hvem byggde dessa stora fabriker? Jo, de samlade
kapita-lerna; ty utan dem hade vetenskapsmannens upptäckt förblifvit ett
experiment, som fallit i glömska för sin litenhets skull. Om vi följa
fabrikatet från dess början, då hela dess massa kunde rymmas i ett
nötskal, till dess hafvet befares af skepp, lastade dermed - om vi
jämföra den trägne forskaren, som ensam i sitt lilla mörka
laboratorium gjorde sina många försök, innan han lyckades, med dessa
tusen familjer, som nu upprepa hans försök i medvetande af att
lyckas - med hela denna stora verld från Europa till Kamsehatka,
som nu begagnar hans upptäckter i så omätlig skala, huru måste vi
ej inse naturvetenskapernas verldsförsonande uppgift och, utan att
dyrka penningen, beundra de resultater de samlade kapitalerna
frambringa till välfärd för arbetaren - den nämligen, som ej blott genom
namnet har den hedern att vara det.
Vi ha för ögonblicket en dylik bild framför oss i
stenkolsborrningen i Skåne. Dessa jord- och bergsborr äro påhittade af mecanici
- men stenkolens mångsidiga användning af kemisten och grufdriften
af geognosterne. Ingen af dessa är i ordets inskränkta betydelse
»arbetare». De anses ej höra till den egentliga arbetsklassen, men
äro dock egentligast arbetare, ty det är de, som äro orsaken till att
tusental af människor få arbete och bröd, själfständighet och lycka.
Det är desse, som forska efter naturens lagar och söka att bringa
dem i dagen, som äro vilkoret för det egentliga arbetet och som
förskona människorna från det grofva, tunga och maskinmässiga
muskelarbetet, ty järnet arbetas själf af ångan och vetenskapen. Och när
fransmännen borrade sina första artesiska brunnar i en för torka
öfvergifven oas i öknen, så kallades det klara vattensprånget af
beduinerna för »välsignelsebrunnen».
Så springer det fram en välsignelse, hvarhelst forskningen sänker
sitt borr in i naturens tysta verkstäder - öfverallt uppspringa
välsignelsebrunnar ur djupet - öfverallt är det åter en Moses, som med
sin staf lockar det läskande springvattnet ur klippan - lockar fram
räddningen - försoningens och kärlekens klara flod.
Min lille vägvisare hade, tröttad af sitt arbete, satt sig på en
sten och betraktade med sina qvicka, glada ögon berget och skogen
och himlen och »herrn», som liksom fastnat vid »rockestenen». Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
