Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Namnkunniga Svenska Fruntimmer
- 22. Barbro Stigsdotter
- 23. Wendela Skytte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derigenom, att han förlät honom och på sin högsinta
räddarinna dermed, att han icke lät hennes ovärdige man
vederfaras något annat straff, än det allmänna föraktet.
23.
Wendela Skytte.
Det var en tid, då hederstiteln: lärd, gifven ett
fruntimmer, nästan ovilkorligen framkallade ett löje på
åhörarnes läppar, emedan man dermed förband begreppet om
pedantiskt högmod och oskicklighet för qvinnans pligter och
verkliga bestämmelse, ja, af förakt derföre. Allt för
många exempel hade gifvit en rättvis anledning till en sådan
föreställning. De Fruntimmer, som fordom, med
öfverskridande af sitt köns gränsor, ägnade sig åt studierna,
föraktade dervid vanligtvis också hela sitt köns behag, blefvo
torrare, kärfvare och sjelfklokare, än de manlige lärde,
blefvo af intet gagn för vetenskaperna, af ingen prydnad
för det husliga lifvet, blefvo onyttiga mellanting mellan man
och qvinna, utan någonderas värde. Detta verkade en
reaktion, som gjorde, att under en annan tid, ett
fruntimmer med kunskaper, med böjelse för själens ädlare
sysselsättningar, måste omsorgsfullt undandölja sin talang för att
icke blottställa sig för åtlöjet, och för att hindra
bespottaren från att forska efter skrynklorna på hennes panna och
skägget på hennes haka. En förnuftigare åsigt af
menniskonaturen och dess bestämmelser har ändtligcn återställt
qvinnan, åtminstone i detta fall i sina rättigheter, har
tilllåtit henne, att icke blott älska det sköna i vetandets och
konstens verld, utan äfven ägna sig deråt, lefva för det
och derpå använda sina krafter och sin tid. Qvinnan kan
i våra dagar vara litteratör och konstnär; och om hon i
sådaa egenskap möjligen hemsökes af tadlet eller åtlöjet,
sker det icke derföre att hon är qvinna, utan derföre, att
hon med opröfvade krafter och öfverdrifna anspråk inlåtit
sig på en bana, hvartill naturen ej bestämt henne. Tiden
har likväl härvid fästat det billiga, nu mera äfven blott
sällan förbisedda, vilkor, att hon derföre icke må upphöra
att anse sig för qvinna, utan må skatta pligten och
rättigheten att vara det, för den skönaste af alla sina företräden,
för det första af alla sina åligganden.
Vi ha ansett på sitt ställe att såsom inledning till de
biografier öfver vittra fruntimmer, vi här längre ned komma
att meddela, anföra denna allmänna öfversigt af den
synpunkt, hvarunder olika tider betraktat dem och deras
likar. Den är här så mycket mer på sitt ställe, som det
fruntimmer, hvars namn utgör närvarande planchs föremål,
med en för sin tid, sin ålder och sitt stånd, sällsynt
varsamhet förstått undvika de klippor, hvaremot hennes
samtida så ofta strandade, förstod att dölja lärdomens alvar
under qvinnaas gratie, och mannaårens kunskaper under
ungdomens blommor. Kunskaper och snille voro ett arf,
som hon och hennes syster Anna nästan hade ett slags rätt
att vänta efter sin fader, den store Gustaf Adolfs lärare,
Riksrådet Skytte. Ehuru, enligt lag, endast behöriga att
taga arf till hälftea mot sine bröder, ansågos de båda
likväl genom sina själsgåfvor och deras utbildning så
beslägtade med mannen, att dennes rätt äfven deri borde
tillerkännas dem, och de fingo således, vid deras faders död,
dela hans qvarlåtenskap i jemna lotter med sina bröder.
Wendela var född den 8 December år 1608. Hennes fars
tillgångar och böjelse förskaffade henne en, efter tidens
begrepp, vårdad uppfostran, d. v. s. hon undervisades i
både de lärda och moderna språken. Detta var en lott, som
hon delade med många af sitt kön; men det ovanliga var,
att hon fattade undervisningen med en lätthet, som satte
hennes lärare i den största förvåning. Hon var fullkomligt
hemma i historien och geografien; sjelfva filosofien och
theologien voro henne mer än ytligt bekanta; hon talade
och skref med fullkomlighet Latin, Fransyska och Tyska,
hade en mer än hjelplig kunskap i Grekiskan, underhöll
en brefväxling med den lärda fru Catharina Bure, umgicks
helst med vetenskapsmän och konstnärer och vågade någon
gång till och med fördjupa sig i theologiska disputer, och
allt delta vid en ålder af 20 år, ty hon uppnådde icke
det 21:ste lefnadsåret. Hvad som likväl ger värde åt detta
i sig sjelf värdeslösa förråd, är den rena och sköna
qvinnlighet, som prydde dess ägarinna. Vid 18 års ålder gift
med dåvarande Öfverstlöjtnanlen Kyle, var hon för honom
en öm maka, för sitt husfolk en ordentlig och förståndig
matmoder och för sina tvänne späda bara allt hvad de af
henne hade att fordra. Endast för sig sjelf och för de
stunder hon från sina pligter kunde draga åt sina nöjen,
var hon den lärda och vittra. Det är af denna orsak
Stjernhjehn med skäl kallar henne sitt köns och sitt
tidehvarfs under. Man kan ej veta huru hon kunnat komma
att använda sina själsgåfvor och kunskaper, hvad arf hon
i sin ordning kunnat lemna åt litteraturen eller
vetenskaperna, om ej en alltför tidig död den 28 Augusti 1629
bortryckt henne i Stralsund, der hon då befann sig jemte
sin man, och hvarest en pestartad sjukdom rasade. Äfven
hennes syster Anna dog helt ung.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/portr427/0022.html
