Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Namnkunniga Svenska Fruntimmer
- 25. Sofia Elisabeth Brenner
- 26. Anna Maria Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till stöd för en sådan anklagelse, äro äfven temmeligen
påtagliga, ty hon har skrifvit ett qväde öfver
barnförlossnings-konsten, från hvars läsning hon försigtigt utesluter
mör och svenner, förbehållande den åt »dem som i
rundan växa. Genom detta ämne har hon verkligen
klassificerat sig sjelf såsom ohjelpligen dömd till prosan. Renhet
i diktionen, vård om språket, då och då en sinnrik
tanka, tillerkännes henne emedlertid, och det var troligen
dessa egenskaper, ovanliga för hennes samtid, som
förskaffade henne sitt anseende, ehuru de icke varit nog, att
bibehålla det äfven hos efterverlden. Hennes största
arbete är: Christi Pinos Historia; men dessutom finnas af
henne en mängd dikter, utgifna under hennes lifstid och
samlade och ånyo upplaggda efter hennes död af hennes
måg. Hennes lefnadshändelser äro i öfrigt hvarken många
eller märkeliga. Hon var född i Stockholm år 1659 och
dog der 1730. Vid 21 års ålder gifte hon sig med
Assessor Brenner, med hvilken hon hade 15 barn, och blef
efter honom enka år 1717. Det är icke endast
modersmålet hon velat rikta med sina skrifter; hon har äfven
författat sådana på Latin, Italienska, Franska och Tyska, på
hvilket sistnämnda språk hon skrifvit sin egen biografi.
—
26.
Anna Maria Lenngren.
Ett alldeles motsatt förhållande äger rum med den
författarinna, hvars biografi nu följer i ordningen, mot
hvad vi yttrat om Fru Brenner. Det är ej till det
historiska lifvet hennes namn inskränker sig; det lefver så länge
Svenska språket fortlefver och något spår af bildning och
känsla finnes hos dem, som tala det. Behöfver man
uppdraga hennes karakteristik? Hon har sjelf gjort det i sina
arbeten, ty hennes själ återfinnes i dem. Den som läst
dem, — och hvem har ej gjort det? — känner henne. För
fullständighetens skuld böra likväl några få data, hörande
till hennes lefnad, anföras.
Hon var född den 18 Juni 1754 i Upsala, der
hennes fader, Magnus Brynolfsson Malmstedt, var Professor,
och under hvars handledning hennes uppfostran besörjdes.
Den blef icke lärd efter den tidens mening, men vår tid
skulle kalla den så, ty hon lärde latin och lärde det
klassiska språket grundligt. Denna kunskap gaf henne väl icke
snille och talang, ty man läser sig ej dertill; men de
gåfvo dem sin rigtning, de bidrogo att skänka hennes
skapelser denna fulländning i formen, som de äga i högre grad
än någon annan Svensk författares, och hvari de af ingen
kunna öfverträffas. Detta språk är för skalden, hvad
anatomien är för den bildande konstnären; hon upplåter väl
icke för honom konstens helgedom, men hon är den
förberedande kunskap, utan hvilken han ej der skall taga
annat, än vacklande och osäkra steg.
Det första kända arbete, man äger af henne, var
Thékonseljen, ett slags moralsatir, hvars innehåll
tillräckligt antyddes af titeln. Hon var, då hon författade den,
endast 18 ar. Man kan således hvarken deri vänta
någon fullkomlighet i tankan eller i utförandet; men stycket
gaf likväl redan ett begrepp om hvad dess författarinna
en dag skulle blifva. De, som kände henne i sin ungdom,
väntade likväl icke hvarken af författarinnan eller qvinnan
hvad de sedermera blefvo, detta rena, idealiska, från all
flärd och ostentation aflägsna, detta gedigna, redbara
värde, som tyckes, så vidt det här på jorden är möjligt,
uppfylla all rättfärdighet, vara i sitt slag mönstret för
både qvinlig och litterär fullkomlighet, för hvilket tadlet
förstummas och sjelfva önskningen har ingenting att tillägga.
Hon röjde i ungdomen väl icke något koketteri, ty för en
så ren natur som hennes, måste koketteriet alltid blifva en
konst, som hon hvarken kan eller vill lära, men
någonting studeradt, någonting maniereradt, som ej får tillskrifvas
begäret att väcka uppmärksamhet, men bristande
bekantskap med verlden och sig sjelf, kanske en följd af hennes
lärda uppfostran, som hos den unga flickan väckte den
föreställningen, att ett klassiskt bildadt fruntimmer borde
uttrycka och skicka sig något annorlunda än andra. En
mera stadgad ålder, hos henne gående hand i hand med
en öfvad observationsförmåga, både på sig sjelf och sina !
omgifningar, förmådde henne snart aflägga detta manér i
sättet att vara, och hon blef lika upphöjdt enkel i sitt
väsen som i sina skrifter.
Dessa sistnämnda hade emedlertid länge ingenting
ovanligt, ingenting som höjde dem serdeles öfver mängden
af hvad som på hennes tid skrefs. Svenska theatern var
då nyss organiserad; den nya skapelsen gaf en ny
rigtning åt det Svenska snillet, och nästan alla litteratörer, af
högre eller lägre rang, ville försöka sig derpå. Mamsell
Malmstedt, hvilken redan tidigt blifvit känd som en vitter
talang, ådrog sig till och med de Kongl. personernas
uppmärksamhet, ty dels var litteratörernes antal icke då så
stort som nu, dels hörde det till den goda tonen hos
tidens store, att, härmande Konungens exempel, uppsöka
och utmärka dem. Det berättas, att Hertig Carl, som
vid de besök, han stundom gjorde i Upsala, fått höra
talas om Mamsell Malmstedt, skall ha uppmuntrat henne,
att skrifva någoting för theatern. Hon efterkom denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/portr427/0024.html
