Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnkunniga Svenska Fruntimmer - 28. Drottning Margaretha - 29. Sigrid Baner - 30. Margaretha Eriks-dotter Wase - 31. Sigrid Eriksdotter Wase
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försäkringar. Härtill skall hon ha gifvit det på en gång
stolta och ironiska svaret: »Förvaren J mina bref, jag skall
emedlertid förvara edra fästen.» En indragning af en
mängd förläningar och kronogods, som Adeln under
Albrekts regering förstått tillvälla sig, minskade väl
aristokratiens makt, men ökade också dess missnöje. Föga
fattades, att detta utbrutit i en uppresning, som kunnat för
henne medföra vådliga följder om hon icke qväft den i sitt
frö. Den hemlighet, hvarmed hon omgifvit sin sons död,
hade här och der bland folkel väckt misslankan om ett
mord, som hans egen moder skulle ha föröfvat mot
honom, ehuru ingen grundad anledning fanns dertill, hvarken i
Margarethas karakter eller i hennes politik. Emedlertid uppstod
år 1402, således 15 år efter den unge prinsens död, en skicklig
bedragare, som utgaf sig för den aflidne Olof, med hvilken
han hade samma ålder och någon likhet i anletsdragen. Han
påstods ha varit son af dennes amma, genom hvilken han
fått veta åtskilliga omständigheter, som endast kunnat
vara bekanta för prinsens närmare omgifning. Många dels
trodde, dels låtsade tro, att han var den verklige Olof,
arfving till Norrige och Danmark, och redan hotade en
sammansvärjning af Margarethas ovänner att begagna sig
häraf för att störta, eller åtminstone skaka hennes välde, då
hon lyckades göra slut på hela denna plan genom den
uppgift, att hennes son skulle haft en vårta mellan båda
axlarna. Som ett dylikt märke ej fanns hos pretendenten,
förklarades han för en bedragare och blef, till straff för
sin djerfhet, att ha velat göra anspråk på trenne kronor,
lefvande bränd vid vägen mellan Falsterbo och Skanör.
Emedlertid hade Erik, såsom fullmyndig Konung, år
1400 sjelf tillträdt regeringen i Sverige, och år 1407 i
Danmark och Norrige. Margaretha fortfor väl att på
honom utöfva ett moderligt välde, och att vara den
egentligen styrande, men några drag af egenmäktighet och
otacksamhet erinrade henne likväl, att hon icke längre var del
helt och hållet. Det kännbaraste af dessa var då han år
1410 lät halshugga hennes gunstling Abraham Brodersson,
till hvilken hon säges hafva stått i ett ömmare förhållande.
Hans anseende och inflytelse hade väckt Eriks afund och
denna var troligen den verkliga orsaken till hans olycka,
mer än de våldsamheter, hvarföre han beskylldes, men
lhvarmed man eljest på denna tid vanligen icke var så
nogräknad, då de begingos af förnäma och högt uppsatta
personer. Nyheten härom uppfyllde drottningen med smärta
och förgiftade hennes sista år. Hon lät, till minne af sin
älskling, uppbygga ett kapell vid Lunds Domkyrka, der
messor skulle läsas för hans själ, och öfverlefde honom
icke länge, ty hon afled natten emellan den 27 och 28
Oktober 1412 i Flensburg, der hon gått om bord på ett
fartyg för att resa till Danmark. Hennes utseende var lika
manligt som hennes egenskaper; hon saknade sitt köns
behag och älskvärdhet, och ganska rigtigt sade hennes fader
om henne, att naturen begått ett misstag, då hon af henne
danade en qvinna.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
