Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnkunniga Svenska Fruntimmer - 32. Maria Eufrosina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maria Eufrosina,
dotter till Johan Casimir, Pfaltzgrefvens af Zwejbrücken
Johans son och Catharina, dotter af då varande Hertigen
af Södermanland, sedermera Konung Carl IX och dess
första gemål Maria af Pfaltz, föddes den 4 Februari 1625.
Hon var sålunda halfsyster till den store Gustaf Adolf och
kusin åt drottning Christina, i hvars hof hon tillbragte sin
ungdom. Det fattades henne icke Furstlige friare, men
Christina, som ville inför verldens ögon förneka den
varma tillgifvenhet, hon beskyldes hysa för grefve Magnus
Gabriel de la Gardie, beslöt förmäla honom med sin egen
anförvandt och sålunda ådagalägga på en gång sin ynnest
för honom som Drottning, men sin likgiltighet för honom
som qvinna. Hon lät derföre svara Grefvens af Nassau
ombud, hvilken, understödd af Prinsens af Oranien och
Generalstaternas förord, begärt Prinsessans hand, det hon i
sitt eget rike hade så förnäme herrar, åt hvilka hon
kunde gifva sin fränka, att hon ej behöfde söka henne en
gemål utom riket. Hon friade derföre sjelf för de la Gardie,
och ett dylikt förslag var icke heller att förkasta, då han,
med stöd af Drottningens ynnest, hade de mest lysande
utsigter, samt genom hennes frikostighet och sin enskildta
förmögenhet, ägde den då för tiden mer än Furstliga
inkomsten af 80,000 Rdr årligen, hvartill kom, att Prinsessans
fader icke var i besittning af några stora rikedomar, utan
förnämligast lefde af de förläningar han i Sverige erhållit.
Efter återkomsten från De la Gardies ambasad till
Frankrike , lirades deras brölopp den 17 Mars 1647 på
Stockholms slott med en prakt och ett slöseri, som verkligen
öfversteg det tillåtliga, emedan, utom ett femton dagars
gästabud, vid den tornering, som dervid anställdes,
priser voro utsatta till 7 à 8000 Rdr, en summa, som då
kunde anses svara mot nära tio gånger detta belopp i våra
dagar. Drottningen sjelf förde bruden till brudgummen och
höll dervid ett tal, hvari hon försäkrade honom, att hon
gaf honom det käraste hon ägde. Förut hade hon
öfverhopat sin kusin med dyrbara skänker; nu ökade hon dessa
nied en förläning af Höjentorp, en gåfva af 5000 dukater
och ihogkom henne för öfrigt hvarje år med skänker af
3000 Rdrs värde. Det parti, Furstinnan erhöll, svarade
sålunda i yttre glans fullkomligt emot det Christina för
henne afslagit, ty De la Gardie höll ett hof, täflande med
sjelfva drottningens, och hvilket ännu mer illustrerades
genom hans smak, hans älskvärda umgänge och böjelse för
konster och vetenskaper, hvilkas största Mecenat i Sverige
han på den tiden var. Äfven i anseende till huslig sällhet
och trefnad var detta äktenskap väl lottadt, ty, för att
döma efter Maria Eufrosinas memoirer, tycktes hon ständigt
ha lefvat i det bästa förstånd med sin make, som hon, i
den tidens undergifna språk, alltid kallar sin herre,
hvarjemte hon benämner sig sjelf »en fattig froma Furstedotter;»
när hon talar om Christina, Carl Gustaf och Carl XI,
nyttjar hon om dem alltid de undersåtliga termerna: »Kongl.
Maj:t» och prisar den »nådh» som de »vyste» henne.
Denna nåd hade likväl sina skiften, hvilkas inflytelse
ganska märkbart röjde sig genom de moln, som mer än
en gång fördunklade det förnäma parets himmel och i
synnerhet gjöto sitt mörker öfver deras sista lefnadsår.
Christinas ynnest för sin älskling hade ej minskats genom hans
förmälning, men väl då andre gunstlingar förstodo
bemäktiga sig hennes bevågenhet. De oförsigtiga försök De la
Gardie gjorde att återvinna den, hade en motsatt verkan
och han förvisades från hofvet. Under Carl Gustafs
regering återvann han väl icke sin fordna betydenhet och
allsmäktiga inflytelse, men dock något deraf, så att
Konungen på sin sotsäng utnämnde honom till Rikskansler, ett
embete, hvartill Maria Eufrosina likväl tyckes ha haft en
aning att han ej var fullkomligt lämplig, hvarföre hon
också förut, då fråga var härom, sökte afleda Konungen från
detta förslag, hvilket äfven lyckades. Under den derpå
följande förmyndare-regeringen bibehöll De la Gardie sitt
anseende, men det upphörde helt och hållet efter Carl XI:s
anträde till styrelsen och genom hans reduktion. Man
hade lyckats intaga Carl emot honom, hvartill hans
lättsinniga yttranden och ännu mer Förmyndare-regeringens många
misstag och tadelvärda åtgärder bidrogo, och hans fiender
fingo således ett tillfälle, att på honom utöfva sin hämd,
som de ej försummade. Vid den utmätning, hvartill han
dömdes till ersättande af Kronans fordran, gick man med
sådan stränghet till väga, att sjelfva sängkläderna borttogos
från hans gemål, den regerande Konungens faster, som
dertill låg sjuk när denna skymf öfvergick henne. De la
Gardie, som vid sin förmälning var Grefve till Leckö och
Arensburg, Friherre till Ekholmen, Herre till Hapsal,
Hehnet, Magnusberg, Höjentorp och Wennegarn, blef, dels
genom denna reduktion, dels genom sitt föregående slöseri
och yppiga lefnadssätt, bragt derhän, att han ägde blott
en ende betjent, och, när denne insjuknade, nödgades den
stolte Magnaten, som förut varit omgifven af en fullständig
hofstat, uppassa både honom och sig sjelf. Hans vilkor
blefvo väl sedermera något förbättrade, men uppnådde
aldrig ens en skymt af sin fordna glans, och bekymmer och
sorg häröfver, mer än årens tyngd, lade honom i grafven
den 26 April 1686. Maria Eufrosina öfverlefde honom blott
halftannat år och dog på Höjentorp den 25 Oktober 1687.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
