Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 76. Lars von Engeström - 77. Carl Gustaf Pilo - 78. Gustaf Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som dertill fordrades). Är 1787 afgick lian till Warschau,
der han likväl ej förr än följande aret erhöll något
offent-ligt uppdrag, hvars beskafienbet väl tros ha varit af stor
vigt, men aldrig blifvit närmare kändt. Under
förmyndareregeringen fungerade han eu tid såsom Hofkansler och
ansågs för en man af mycken betydenhet, men lärer icke
länge ha bibehållit sig i Reuterholms ynnest, hvarföre han
aflägsnades på en beskickning till England. Från 1798 till
år 1803 var han Envoyé vid Preussiska liofvet.
Återkommen derifrån, lefde han ulan någon offentlig befattning till
år 1809, då han, som förut var känd och värderad af
Hertig Carl, kallades till Kansli-President efter Friherre
Ehrenheim, som dragit sig tillbaka, missnöjd med
revolutionen. Engeström var visserligen icke vuxen de
brydsam-ma omständigheter, hvarunder han emottagit denna post
och som då erfordrat en vida högre kraft; men man kan
säga, att ej heller någon af hans kolleger var det, och
Svenska statsskeppet fördes således af händelsernas ström,
utan att kunna styra den eller göra den motstånd. Man
måste emedlertid altid låta hans redlighet och patriotism
rattvisa vederfaras, hvarjemte det bör erkännas, att hau icke
tvekade att uttala sin öfvertygelse äfven om denna befanns
i strid med en mäktigare. Såsom Utrikes-Statsministcr —
ty emot denna benämning utbyttes den fordna blygsamma
titeln af Kansli-President — har han lånat sitt namn åt
alla de märkliga tilldragelser, som utgöra Sveriges politiska
historia ända till år 1824, då han nedlade alla sina
befattningar, för att åtfölja sin fru till dess slott, Jankowitz, nära
Posen i Preussiska Pålen, der hau äfven alled den 19 Aug.
1S26 i sitt 74 lefnadsår. Såsom vigtiga uppdrag hopade
sig på honom, så gjorde äfven yttre utmärkelser, och han
erhöll icke alenast alla sådana, som i Sverige kunna vinnas,
Grefve-värdighet och Serafimer-Ordep, utan äfven flera
utländska dekorationer. Såsom Kansler för Lunds
Akademi röjde han mycket nit för vetenskaperna och deras
idkare, och saknade ej insigt i bedömmaudet af deras
för-tjenst, ehuru hans goda lijerta beskylldes för att någon
gång ha mutat lians omdöme, så att hau befordrat
personer, som endast hade delta anspråk, med förbigående af en
och annan mera värd att gynnas. Han älskade emedlertid
lärdom och vitterhet, samlade böcker och konstsaker och
var eu af Sveriges få mecenater i senare tider.
77;
Cahl Gustaf Pilo.
Detta är namnet på en af deu Svenska Målarckonstens
äldste och utmärktaste mästare. Hans familj härstammade
från Pålen, men fadern var född i Sverige och sjelf en goJ
konstnär,1 af hvilken man har alfresco-måluingar i stora
trap-pan på Drottningholms slott. Hans son, Carl Gustaf, födde?
år 1712 i Södermanland, der fadern, som öfvergifvit sitt yrke
och blifvit landtbrukare, innehade en liten gård. Med ho’
nom inträffade den icke ovanliga händelsen, att han ej ville
tillåta sin son beträda samma lefuadsbana som hau sjelli
emedan han ej tyckte, att hon för honom burit bvarke"
blommor eller frukter. Slutligen gaf han likväl vika för
gossens bestämda lust och omisskänneliga fallenhet, ocl*
Carl Gustaf kom i lära hos Crisman i Stockholm samt
be-fordrades till gesäll. Ilandtverksmålningen var emcdlcrti‘l
lika litet något fält för hans gåfvor, som hon förmådde
utveckla dem. Lyckligtvis blef Målare-Akademien i rätta’1
tid, år 1735, inrättad och Pilo, då en 23-årig jngling, bld
en af dess första elever. Han fann emedlertid, att hau icki’
heller här kunde få inhämta konstens högre kännedom ocl>
reste sålunda år 1740 till Danmark, der elt bättre tillfäll*-’
dertill kunde erbjudas honom. Här väntade honom ocks"
verkligen både ett sådanL tillfälle och någon belöning fö’
hans talang, ty han utnämndes till Hofmälare, Professo’
och slutligen Direktör för Danska Målare-Akademien. Ha’1
qvarstadnade i Köpenhamn till år 1772, då dels längta’1
till fäderneslandet, dels den bättre tid, som i Sverige upp’
gick för vitterhet och bildande konst, återförde honom
dil-Hans väntan på befordran och anställning kunde likväl ick*
straxt realiseras. Han kallades väl följande året till Akf’
deiniens ledamot, men som härmed icke följde någon lön■
bosatte han sig en tid i Nyköping. Ar 177S kallades ha"
slutligen till Stockholm för atl måla Gustaf III:s krönings’
tafla, ett arbete, som han aldrig hann fullända, men livars*
de färdiggjorda partierna anses för mästerstycken. Hon fin’
nes förvarad på Drottningholm. Med det ofvannämnda upp’
draget följde fria rum i Akademiens hus och Direktors’
platsen derstädes, hvilken han innehade till två år före
död, som timade i Stockholm år 1792. Pilo hör till dess*
mognade, gedigne Konstnärer, som väl icke öfverraska gc’
nom någon lillig, sprittande originalitet, men der allt röje’
sanning, alvar, redbarhet och en storartad stil. Hans ryck**
var ej inskränkt endast inom Sverige och Danmark; d«1
hade äfven sträckt sig till andra länder och Akademierna 1
Wien och Petersburg valde lionom till sina ledamöter.
78.
Gustaf Lundbeiig.
Man känner ej dennes födelse-år, men livilket niåsl‘
ha inträffat i förra seklets början, emedan han vid sin d*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
