Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 100. Ernst Joachim von Heidenstam - 101. Johan Gustaf Wahlbom - 102. Eberhard Rosenblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1772, utnämnd till Gustaf IH:s Lif-Medikus är 1782,
Sedan Dahlberg lemnat denna plats, och efter Bäck ur 1795
Prases i Gollegium Medicum. Under hans tjenstetid
^Crstädes ställdes både medicin och kirurgi under Collegii
j^lsyn. Rörd af nervslag tillbragtc han flera af sina sista
llr i ett sjukligt tillstånd, hvilket likval icke minskade hans
Stada lynne eller aihöll honom från att, så mycket
hel-*au medgaf, sysselsätta sig med sin vetenskap. Ehuru icke
^uOnen till någon hög ålder, lade honom hans tilltagande
-hlighet i grafven den 17 Augusti 1S03. Aret förut
*’adc han blifvit utnämnd till Riddare af Nordstjerne-Orden.
101.
Joiian Gustaf Waiileom,
^*dd i Svcnnewad socken i Nerike den 7 Januari 1724.
Ilans fader hade haft del i ett bruk, men hvilket han ej
’’Uude bibehålla, utan beslöt nu till sin utkomst använda
medicinska kunskap han förut i ungdomen förvärfvat,
flyttade till Calmar län, hvarest stor brist då var på
*aWe. Hans son, Johan, studerade under Linné och
Ro-"Ctlstem och lyckades förvärfva deras tillgifvenhet, hvaraf
^au erhöll ett ganska hedrande prof, du han, vid endast
^ års ålder, kallades till Provincial-läkare i Calmar, och
Oljande år uppfördes på förslag till Medicine-adjunkt i
^Psala. Promoverad till Doktor år 1751, hvarvid han
lQUehade första rummet, ansåg han likväl, med en lika säll—
syot som hedrande blygsamhet, sina kunskaper icke tillräck»
att bestrida den syssla, hvartill han redan fyra år förut
Llifvit utnämnd, utan företog, till sina insigters förökande,
Utländsk resa. I Berlin blef han känd och aktad
så-iQ,u en af Linnés förnämste lärjungar och bekräftade sina
’IDsp)’åk på denna titel vid en lärd disputation med en
^oktor Muhlius, som, försedd med den store Hallers
rekom-lneudation, sökte understöd till företagande af en vidsträckt
lj°lauisk resa. Wahlboms omisskänneliga öfverlägsenhet till—
l||tetgjorde icke allenast dennes anspråk, utan man erbjöd
’°°om äfven frivilligt hvad denne begärt, men icke visat
SlS förtjena. Wahlbom tackade likväl för tillbudet, som
undanbad sig. Han älskade visserligen med värma
ve-tctlskapen, men ännu mer menskligheten, och trodde sig
ctil nog af botaniken, att kunna gagna denna, till hvars
Jurist bau j synnerhet ville egna sig. Han återvände sa—
UlHla till fäderneslandet, dit medförande utskilliga ganska
’ackra anatomiska preparater. Ku cmottog han äudtligen
1 ^~53 Provincialbeställningen i Calmar, hvilken han
bi-Je ’öll i nära 40 år, och i hvilken han utmärkte sig, ej
blott genom sin insigt, rådighet och förstånd, utan äfven
genom sitt humana sätt att vara, sin älskvärda karakter
och sin hjelpsamhet mot alla, som han kunde hjelpa.
Menniskokärlek var hans förnämsta egenskap, och denna är
nog för alla, då den, såsom hos Wahlbom, ledes af ett
skarpt omdöme och en vidsträckt upplysning. Ar 17S9
hade en pestartad sjukdom utbredt sig i Carlskrona genom
den fran flottan återkomna besättningen. Stadens och
flottans läkare voro ej tillräcklige att sköta de månge
patien-terne; andre behöfde ditkallas och bland desse var äfven
Wahlbom. Ehuru da redan G5 år gammal, tvekade han
ej att hörsamma kallelsen, och föregick sine yngre kamrater
i outtröttligt nit, orubbadt mod och mildt umgängessätt.
Då han ej mer behöfdes der, återvände han till sin
hemort, der han afled den 25 Januari 1807. Fastän 83 år
gammal, skulle hans goda kroppsbeskafienhet tillika ined
hans lätta och glada lynne, kunnat försäkra honom om en
vida längre lifstid; men en oförsigtigt afskuren vårta vid
högra örat vållade hans död genom förblödning.
102.
Eberhard Rosenblad,
yngre bror af den förut omtalte Kils Rosen och född den
IG November 1714 i Sexdräga församling nära Götheborg,
hade ärnat studera theologien, men förändrade sin
före-satts, dii han, under en sjukdom vårdad af sin äldre
broder, genom dennes exempel och egen erfarenhet fick
öfver-tyga sig om läkarekonstens stora nytla och om det
aktningsvärda hos dess idkare. Han var äfven nog lycklig att
få begagna nämnde sin broders handledning, och
promoverades till Läkare 1741. Straxt derefter blef han
Expedi-tions-läkare på flottan och utnämndes, efter hemkomsten
derifrån, ur 1744, till Medicine-Professor i Lund, en
befallning, som han med obestridt beröm innehade till sitt 70:de
år, du han tog afsked derifrån med bibehållande af lönen.
Året efter, sedan han tilllrädt detta embete, företog han en
resa till Göttingen, der han fulländade sitt anatomiska
studium under Hallers ledning och, i utbyte mot hvad han af
honom lärde, undervisade lionom i Svenska språket.
Emellan de både förtjente männen uppkom härigenom en
förtrolig vänskap, som räckte hel« deras lifstid. År 1770
upphöjdes Rosen i adligt stånd under namnet Rosenblad,
ett namn, som blifvit så bekant i Sveriges senare politiska
historia. Han afled den 21 Mars ur 1796.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
