Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 103. Carl Diedrik Engelhart - 104. Sven Lagerbring - 105. Johan Ihre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Diedrik Enoeliiart,
född den 2 Juli 1722 i Helsingborg. Hans fader hade
förut varit Musik-Direktör i Upsala. Efter genomgångna
studier åtföljde hau år 174G ett af de Ostindiska skeppen
till Kina, och återkom, efler tre års förlopp, dcrifrån med
ett pu den tiden icke obetydligt kapital af 2000 Rdr,
hvil-ket satte honom i stånd att företaga en utländsk resa till
Paris och London, för att fullkomna sina insigter. Ar 1754
emottog han Stadskirurgs-sysslan i Götheborg, i hvilken
stad hau tillbragte sin öfriga lefnad och dog der den 20
Oktober 1S12, i eu ålder af 90 år, efterlemnande namnet
af en kunnig, nitisk och aktningsvärd Läkare. Gustaf III
hade, under sitt vistande i Götheborg 17S8, utnämnt
honom till Arkiater, men som fullmaktens utfärdande rakade
fördröjas, godtgjorde Gustaf Adolf, hvilken betalte många
sin faders oliqviderade hedersskulder, äfven denna genom
hans utnämning till Riddare af Wasa-Orden.
104.
Sven Lagerbring.
Denne, intill sin lid, Sveriges störste och djupsinnigaste
häfdeforskare hette ursprungligen Bring. Han var född d.
24 Februari 1707 i Bosjö Klosters församling i Skåne, der
hans fader var Kyrkoherde, studerade i Lund och inträdde
år 1733 som Auskultant i Svea IIof-Rätt. Ar 1741
förordnades han till Sekreterare vid Lunds Akademi och
följande året till Historiarum Professor derstädes, i livilket
embete hau äfven afled den 5 December 1787. Man har
af honom en mängd arbeten, såsom: Inledning till
Vclen-skaps-lhstortcn, Handlingar till upplysningar i den
Svenska, en Afhandltng om Svenska och Turkiska språkens
öfvcrensslämmclser, Dc Europeiska Staternas Historia i
Sammandrag, hvaraf likväl endast Svenska och Danska
historien utkommo, emedan arbetet, i anseende till
mellan-kommande hinder, afstanuade, flera Kompendier af Svenska
historien och framför allt haus största och namnkunnigaste
verk: Svea Rikes Historia, livilket af Ständerna
understöddes med ett penningebidrag, men som han beklagligen icke
hann fortsätta längre, än till och med Carl Yl II. Något
sådant var väl äfven att förutse, när första delen icke
utkom förr, äu år 17G9, då författaren redan var öfver G0
år gammal och den fjerde och sista år 1783. Samma öde
hade förut träflat Dalins historia och träflar sannolikt äfven
Geijers. Man kan visserligen icke utan skäl tillvita Lager-
bring en viss kärfhel i stilen och något icke altid väl aU’
vändt begär att lysa ined infall och qvickheter, äfvenson1
måhända stundom någon liten ensidighet; men han var ^
alla dem, som intill honom skrlfvit i Sveriges historia, del1’
som minst fäslade sig vid förutfattade meningar och redai1
antagna begrepp om personer och händelser; den, som mes1
sökte tränga till händelsernas djup, oväldigast forskade d’
ter sanningen och oftast framdrog henne i dagen; den, soK1
sett sakerna, om ej altid fullkomligt klart och fördomsfri*1
— hvilket väl sällau torde vara inenniskan gifvet — doc^
klarare och fördomsfriare, än de aldra fläste, och som jemtc
de nakna historiska fakta, sökte ställa ej blott granskniD’
gen, utan äfven den ¿sammanhängande kännedomen onj fo!’
kels tillstånd och seder, om händelsernas inverkan derp*
och om epokens förnämsta handlande personer. — llo^
erhöll ar 17/0 Kansli-Rädstitel och år 1772 adelskap, hvil’
ket sedan öfvergick på hans brorson.
105.
Joiian Ihre.
Den Svenska lärda publiken liar icke haft många, so11’
gjort språkforskningen till sin förnämsta sysselsättning; me"
den har ägt en, hvars förtjenster om denna kunskapsgref
uppväga en hel mängd af dess vanliga adepter. Denne m»f
är Ihre. Han föddes är 1707 i Lund, der hans fader •)*
var Professor, innan han flyttades till Linköpings Domprö’
steri. Denne var sjelf en lärd man och på sin tid lande1’1
störste filolog. Språkforskningen kuude således sägas var’
elt sonens fä de me a rf, hvilket han förvaltade på det berön’’
värdaste sätt. Vid 13 års ålder förlorade hau sin l’ader
men hans morbroder, Erkebiskop Steuch, öfvertog vårdcf
om hans utbildning. Denna fortgick så Ivckligt, att Il>(‘
kunde taga Magistergraden vid endast 23 års ålder, någfll
som på den tiden ansågs för ett fenomen, och den u»r
mannens utomordentliga kunskaper och snillcsliflighet ådi,<K
go honom allmän uppmärksamhet. Det var likväl en st"1
tyckte att hau kunde ganska litet, och denne var han sje^
Lik den forntida filosofen förklarade han, att han nu hu»’
nit till den ståndpunkt, då han tydligen insug, atl han fö1"
slod ingenting. För att utvidga sina insigter företog ha’1’
efler del då radande bruket, en utländsk resa och uppe
höll sig dervid i synnerhet i Ilolland, hvilket land fra"1
bragt så många stora filologer. Återkommen till fadern^5
landet ur 1733 utnämndes han först till vice Bibliothek1’11’11
och kort derefter till Poeseos-Professor, en högst ovau^
befordran för eu 28-arig man. Ar 1738 kallades han *’
Schytiunska Professionen, hvilken han beklädde i 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
