Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 105. Johan Ihre - 106. Johan Gottschalk Wallerius - 107. Emanuel Svedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyra år derefter utgaf han en disputation rörande
sammanhanget mellan den naturliga och uppenbarade religionen,
hvilken väckte åtskillige stränge ortodoxers ifran, och var
nära att ådraga honom en juridisk förföljelse. Regeringen
förfor likväl i en humanare och fördomsfriare anda samt
hänskjöt frågan till den akademiska undersökningen. Till
följe häraf anställdes den 13 Oktober en disputations-akt,
som räckte i sju timmar och slutades med ett enhälligt
erkännande, cj blott af lhres skarpsynthet och vältalighet,
utan äfven af den upphöjda rigtigheteu i hans satser. En
politisk rättegång af vådligare art hotade honom kort
derefter. Han hade frimodigt yttrat sig i sina disputatiouer
mot den ytterliga stränghet, hvarmed man behandlat de
vilseförde, upproriske Dalkarlarne. En aktion tillställdes
mot honom, som räckte i fyra och ett halft år och
slutades med det Utslag af Högsta Domstolen, som på den tiden
hestod af Riks-Råder: «Att Professor Ihre kan aldeles icke
hlifva öfvertygad, att han sagt något orätt, och att dcrföre
Riksens Råd finna högst betänkligt att belägga honom med
sådant strafl’, hvarigeuom all nytta kan beröfvas ungdomen
af denna lärares talenter.» Utslaget är karakteristiskt både
för den förlägenhet, hvari Rådet befann sig, och för den
allmänna öfvertygelsen om lhres förtjenst och oumbärlighet,
emedan man ej vågade bestraffa den man icke ville
ovilkor-ligeu frikänna. Verkan af dessa båda förföljelser var
densamma, som altid plägar inträffa, eller att väcka deltagande
för den förföljde och öka hans anseende. Från denna tid
kunde han ostörd ägna sig åt sina embetspligter och sin
käraste sysselsättning: språkforskningen. Genom denna
sprid-de ban mycket ljus öfver Eddan och det forn-Nordiska
skriftspråket, runorna, samt öfver Moeso-Göthiskan, till
hvilken sistnämndas studerande han i synnerhet föranleddes af
den på Upsala bibliothek befintliga s. k. Codcx Argcnleus.
^et arbete, som nästan öfverskygger alla hans öfriga och
s°m i synnerhet gjort honom namnkunnig, är likväl hans
V lo sar in m Sviogolhicum, del första och ännu det enda
Svenska Lexikon vi äga, och som, hvad verk än må
ut-konima öfver denna kuuskapsgren, likväl altid skall behålla
ett odödligt värde, ett haf af lärdom, skarpsinnighet och
diup forskning och hvarmed han kan sägas ha gitvit vårt
sPrt>k sin egentliga form och konsistens. Blotta anmälan
heroin väckte så mycken gliidjc och deltagande, alt
Ständerna vid 1750 års riksdag anslogo åt honom eu belöning
10,000 Daler Silfvermynt, hvarjemte han hugnades med
Kansli-Råds karakter. Arbetet utkom ar 1 / 69.
Nord-st)ernan och ett adels-diplom blefvo, redan under det han
Var dcrmed sysselsatt, hans belöning. Han afled den 1
December 1780.
JoniS GoTTSCUJlIiK Wallebius.
Såsom en tröst och en ersättning för Sveriges förlorade
makt och anseende, skänkte en välgörande natur detsamma
en vetenskaplig vigt och betydenhet, hvartill det började
uppstiga vid den tid det nödgades nedgå från den höga
politiska ståndpunkt, det dittills innehaft. En af de män,
som i detta hänseende prydt och gagnat fäderneslandet, var
Wallerius, född år 1709 i Nerike i Stora Mellösa
församling, der fadren var Kyrkoherde. Johan Gottschalk
promoverades år 1731 till Filosofie-Magister i Upsala och år
1735 till Medicinai-Doktor. Ar 1741 blef han
Medicina:-Adjunkt och år 1750 Professor i kemien och Farmacien i
Upsala. Här inrättade han ett Kemiskt Laboratorium, hvari
han ensam arbetade till år 1758, du en laborator
förordna-des till hans biträde. Läkarekonsten var icke egentligen
hans sak, men deremot så mycket mer Kemien, särdeles
mineralogien och han ansågs allmänt på sin tid för en af
de störste lärde inom denna vetenskap. Hans indelning och
beskrifning af mineralriket är öfversatt på flera Europeiska
språk. Ar 1737 afstod han siu profession ut Bergman.
Regeringen erkände hans stora förtjenst, då han pryddes
med Wasa-Ordeu vid dess stiftelse och flera lärda samfund
kallade honom till sin medlem. Sina sista år tillbragte
han i landsbygdens lugn, och afled på sin gård i LTpland
den 16 November 1785,
107.
Emanuel Svedekjouc.
Denne namnkunnige man, som från början ägnade sig
åt Mathematiken, och skulle kunnat blifva stor inom dess
område, om icke hans uppenbarelser och andesyner i senare
åren upptagit hans tid, föddes den 29 Oktober 16SS och
avancerade till Assessor i Bergs-Kollegium. Ilan hann
aldrig längre på embetsmannahanau. Hans biografi är så
ofta skrifven och hans syner och uppenbarelser äfven som
hans theosofiska skrifter så allmänt kända, att vi tro oss
här icke behöfva längre uppehålla oss dervid. Under en
resa till London afled han derstädes den 29 Mars 1772.
Ehuru hau du redan fyllt 84 år, var han likväl vid så god
hälsa, så glad och ostörd till sinnesförfattning, att ingenting
syntes förebåda lians frånfälle. Efter all sannolikhet var
han mera bedragen, än bedragare, och åtskilliga företeelser
af hans umgänge med andarna, hans förutsägelser och
yttranden om förborgade ting, voro, efter hvad sedermera
blifvit utredt, honom ingifna af personer, hvilka begagnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
