Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 107. Emanuel Svedenborg - 108. Thomas Thorild - 109. Magnus von Celse - 110. Daniel Melanderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom till verktyg för siua planer. Huru man än må
be-dömma honom, fur det dock icke nekas, att han var ett af
tidehvarfvets fenomener och såsom sådant förtjenar
uppmärksamhet.
10S.
Tiiomas Tiioeild.
Han var son af en länsman och föddes i Svarteborgs
socken i Bohus län den 18 April 1759, studerade först i
Lund och sedan i Upsala och ärnade blifva jurist. Det
torra, själlösa och torftiga behandlingssättet af juridiken,
sådan deu du bedrefs vid rikets första lärosäte, väckte lik—
\äl lians afsmak och han ägnade sig från den tiden åt
vitterheten och filosofien. Iledan förut hade han år 17S2
gjort sig namnkunnig genom sitt poem: Passionerna, som
allmänt erkändes vittna om författarens brinnande fantasi,
liiliga snille och varma känsla, men som Sällskapet Ulilc
Dulci, till hvilket det var inlemnadt, icke vågade belöna i
anseeude till det djerfva och mindre vanliga i dess form,
emedan’det var skrifvet på alexandriner. Thorild var
likväl i sjelfva verket mindre skald; än han och hans
beundrare trodde, ty i sjelfva detta poem, höjden af hans vittra
produktionsförmåga, är egentligen ingenting annat, än en
filosofisk afhandling, och han skref aldrig mer någonting
dermed jemförligt. Sin största märkvärdighet och sin
högsta förtjenst äger han deremot såsom tänkare och framför
allt såsom oförskräckt ifrare för allt hvad lian ansåg stort,
rätt och sannt och emot allt förtryck, all förvillelse, all
låghet och småaktighet. Den vittra despotism, som Kellgren
och hans blad: Stockholms Poslcn på den tiden utöfvade,
äfvensom den ensidighet hvarmed man hyllade den
Fransyska litterära formen, väckte med skäl Thorilds förtrytelse,
och hau började derföre utgifva en egen tidning, kallad:
Den nye Granskaren, i synnerhet riglad mot Kellgren och
hans kritiker. Striden mellan desse utmärkte män fördes
icke utaiV en ömsesidig bitterhet i flera år, och skulle vida
mer ländt till sanningens uppdagande och smakens renande,
om Thorild Siven varit mindre ensidig, mindre öfverdrifven
och förhetsad. Härunder framträdde onekligen likväl
många gnistor af snille, många drag af djerf tankekraft och
ljusa idéer. Han utgaf sedan flera skrifter, bland andra
en kallad: Rätt eller alla samhällens eviga lag, i många
fall ett mästerstycke, ifrade särdeles för eu allmän
tryckfrihet och ingaf härom ett förslag, först till
Kansli-Kollegium och sedan till Ständerna vid 1786 års riksdag. Gustaf
fil lärde härigenom kunna och värdera honom, och hans
aktning för honom ökades ännu mer då Th. under
Konungens vistande i Upsala, i Jlars månad 1788, förordnades
till Respondens vid den disputation öfver något ämne i
statsläran, som på Monarkens befallning föranstaltades.
Ämnet var en’kritik öfver Montesquieu, och bland
Opponen-terne såg man Schröderheim, Leopold och Armfelt. Akten
var i högsta grad intressant, och Konungen lät efter dess
slut, komplimentera Thorild, Denne begagnade likväl icke
det erbjudna tillfället att närma sig till Konungen, emedan
hau önskade resa till England, livilket han ansåg för
frihetens förlofvade land. Ett besök der öfvertygade honom
likväl om sin villfarelse, ehuru han derefter bedömde
Engelsmännen kanske med lika mycken fördom som lian förut
hyst enthusiastn för dem. Är 1792 utgaf han en skrift til!
dåvarande Regenten, Hertig Carl, hvari lian bland annat
uppmanade honom att afskaffa de fyra Riksstånden som
alltid yarit Sveriges obestånd. Den småaktige och skuggrädde
Reuterholm lät, i anledning liäraf, anställa en aktion emot
Thorild, som, jemte den nesliga behandling han rönte,
väckte allmän ovilja, och då han uppfördes till Hof-Rätten,
samlades i hans väg en folkhop, som hurrade för honom
och fordrade, att han skulle erhålla ett anständigare
fängelse. Detta skedde äfven. Domen blef 14 dagars
vatten och bröd, men hvilken Högsta Domstolen förvandlade
till 4 urs landsförvisning. Tvenne år derefter upphäfdes
likväl denna dom och Th. utnämndes till Professor och
Bibliothekarie i Greifswald. Här lefde han i filosofiskt
lugn, gjorde sig aktad af Tysklands lärde men dog i sina
bästa år deu l:ste Oktober 1808.
109.
Magnus von Celse,
son af Domprosten Olof Celsius, född den 6 Januari 1709»
var väl icke af de utmärktaste bland sin tids män, men
förtjenar ett rum bland Gustaf III:s samtida såsom särskildt
fästad vid hans person. Då han år 1750 blifvit
Kongl-Bibliothekarie, förestod han nemligen derjemte en tid då
varande Kronprinsens enskildta bibliothek. Är 1760
for-ordnades han till Rikshistoriegraf, och erhöll två år
derefter Kansli-Råds fullmakt. Jemte sin broder, Biskop Olof
Celsius, upphöjdes han i Adligt stånd. Han afled i Upsal#
ur 17S4. lian har utgifvit flera skrifter, bland hvilka mat“
anmärker det Kongl. Bibliothekets historia och Samling 1
Allmänna historien.
110.
Daniel Melanderhjelu
föddes den 29 Oktober 1720. Dess fader var Prosten ’
Gefle, Simon Melander. Ynglingen valdo tidigt matheni*’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
