Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 140. Abraham Niklas Edelcrantz - 141. Carl Fredric Adelcrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abraham Niklas Edelcrantz.
o
Den 28 Julii 1754 föddes i Abo Professoren vid
der-’arande Akademi, C. A. Clewbergs son, Abrabara Niklas,
v‘lken, till följe dels af inre kallelse, dels af sin faders
e*e,>ipel, beslöt gå den akademiska vägen och dervid hann
Akademiens Bibliothekarie. Ett tal på vers öfver den
:i1 1782 aflidna Enkedrottningen Lovisa Ulrika väckte
Vken uppmärksamhet, äiven Gustaf III:s, och föranledde
^rfattarens kallande till Stockholm, der han förordnades
Andre Direktör vid Spektaklerna och Konungens
Hand-^lireterare. Hans lycka var härmedelst gjord och dessa
Ursta utmärkelser följdes snart af andra. Han insattes i
^Il-Direktionen, erhöll adelskap och sedermera Friherrlig
’^¡ghet, steg från Andre till Förste Direktör vid Theatern,
e* Ofver-Intendent, President i Kommers-Kollegium och
Ki
0,Hniendör af Nordstjerne-Orden, hvarförutau han inkalla-.
es i alla Svenska Akademier och i en mängd utländska,
stiftare och Direktör för Landtbruks-Akadeniien samt
^dlem af en mängd Kommitéer. Sverige har väl i senare
haft exempel på personer, hvilka, så till sägandes,
ka-ts från den ena befattningen till den andra, äfven de
^st olikartade, och beklädt nästan alla slags embeten;
lleQ af personer, som verkligen ägt skicklighet och varit
e,11|iiastadda på alla dessa platser, har det kanske icke
ufigon, jemförlig med Edelcrantz. Vitterheten, hvari
atl först utmärkte sig med det ofvannämnda sorgetalet,
llCtl ett Ode till Svenska Folket, med ett par dramatiska
’^Ujghetsstycken samt med en öfversättning af den
En-folksången: God savc the King, öfvergaf han väl
Sentligen aldrig, men hade, under den tilltagande
mäng-.6,1 af görotnål, föga tid att ¡igna deråt. Han upphörde
Kv“l aldrig att älska henne, och man måste beklaga, att
511 ej mer fick sysselsätta sig med hennes värf, ty de
llfidda försök deri, han efterlemnat, visa tillräckligt hans
^lelse
för hennes yrken. Han hade emedlertid kallelse
0|’ "iistan alla vetandets arter, men vetenskaperna, likasom
J^rheten, måste å sin sida också beklaga, att han ej fick
helt och uteslutande tillhöra någon viss bland dem.
n’era
^Uhörde hau dem alla, och hvad han gjort inom dem,
1 °tt begrepp om hvad han kunnat göra med hågen och
^ ’"ödanderna rigtade på en viss bland dem. Han än
ska-I le af den Svenska telegrafen, en ny art luftpump, och
a förbättringar vid ångmachinerna härleda sig frun
ho-1(1» äfvensom dessa sistnämndas införande i fäderneslan-
Ät a
ar hans verk, medelst den skicklige Engelske
mekani-Owens inkallande hit. Åt slöjderna hoppades han
11 en ny lyftning, hvilken afsigt i synnerhet låg till
gruud för hans föreslagna stadgar för Landtbruks
Akademien, ehuru han icke kunde genomföra denna afsigt såsom
han önskat. En linspånads-machin, uppfunnen af honom,
och som sannolikt skulle kunnat blifva af oberäknelig nytta,
hann ej af honom utvecklas till den fullkomlighet han skulle
önskat. Hans fiender, som ej kunde bestrida hans
mångfaldiga förtjenster, sökte likväl nedsätta dem genom
sido-beskyllningar och anklagade honom för egennytta, samt
tillställde en rättegång mot honom i och för hans
theater-förvaltning. Utom det, att ett sinne, sådant som lians,
genom sjelfva sin karakter visar sig upphöjdt öfver
möjligheten af ett lagt vinstbegär, adagalade sjelfva processens
utgång beskyllningens grundlöshet, äfvensom den visades
deraf, alt Edelcrantz, oakladt sitt sparsamma lefnadssätt
och de många tillfallen han kunnat äga att rikta sig, likväl
efterlemnade föga eller intet. Han afled i Stockholm den
21 Mars 1821. Den stadga och jemnhet i lynnet, som
alltid utmärkte honom, öfvergåfvo honom icke heller på
sotsängen och i sjelfva dödsminuten. Under sin sjukdom
sysselsatte han sig, liksom i det friska tillståndet, med sina
vanliga arbeten och forskningar, och då han kände det
sista ögonblicket nalkas, följde han uppmärksamt krafternas
småningom försvinnande, samt dog med ordet: Nu på
läpparna, ett tecken, att han just då kände sig fattad af den
iskalla handen.
141.
Carl Fredric Adilcrantz,
född den 3 Januari 1716 i Stockholm, der hans fader då
vjr Stadsarkitekt, sedan Byggnads-borgmästare, gick,
likasom Nicodemus Tessin, i sin faders fotspår och beträdde
hans lefnadsbana. Detta kunde likväl icke ske förr, än
efter dennes död, emedan hans far, som erfarit så mycken
förföljelse och obehag i och för utöfningen af sin konst —
han hade jemte Tessin uppdx’ag med byggandet af
Stockholms slott och invecklades derigenom i de partistrider,
för hvilka denne var nära att bli ett offer — ville frälsa
honom undan sina missöden och förmådde honom salunda
att ingå i Kammar-Rätten eller Kammar-Revissionen sasom
detta embetsverk då kallades. Sedan fadren aflidit år 1739.
beslöt likväl sonen att följa sin böjelse och ägna sig åt de
bildande konsterna samt deribland särskildt at arkitekturen,
för li vil ket ändamål han företog eii utländsk resa. Efter
hemkomsten derifrån användes han att fullborda byggnaden
af Stockholms slott, hvaraf Kansliflygeln och Lejonbacken
äro hans verk, och utsändes sedermera a nyo för att
inkalla främmande konstnärer samt uppköpa möbler och konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
