Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 194. Carl Axel Trolle Wachtmeister - 195. Erik Ruth - 196. Carl Lagerbring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betsamhet, rättvisa och att han visste iakttaga den
värdighet i uppförande och hållning, som fordoin icke sällan
utmärkte de med statens värdigheter och företräden gynnade.
Han hade ägnat sig åt deu civila embetstnannabanan, ett
vilkor, som hans morfader fastade vid öiverlåtelsen ut
honom af siu egendom, genomgick suart dess lägre trappsteg och
blef redau ur 1777, således eudast vid 23 urs ålder,
llevi-sious-Sekreterare, hvarpå tvänne år seuare följde
Justitia;-Kanslers-Embetet. Ar 1782 erhöll hau, äfvensom nagre
andre högadelige, lika rang med Rikets Råd och ur 1784
Serafimer-Orden. År 1787, då Gustaf III åter upplifvade
det alltsedan Carl XI:s tid hvilaude Riksdrotts-Embetet,
upphöjdes Wachtmeister på denna vigliga pluts, der hau,
såsom på eu gång Justi tia;-Kansler, Ordförande i Högsta
Domstolen, President i_ Svea Hofrätt och ansedd President
i de öfriga Hofrätterna, stod i spelsen för hela
lugskipnings-verket. Flera vigtiga och nyttiga förändringar och
förbättringar, dem han väl icke alla sjelf uttänkt, men dem han
uppfuttade, understödde och befordrade till verkställighet,
Utmärkte hans embetsutöfning, i hvilken hau för öfrigt
inlade de egenskaper, vi ofvan antydt, och hvarigenom han
gjorde både den och sin personlighet aktade och värderade.
Ett bevis på det anseende hau vunnit är det förtroende
han åtnjöt af Gustaf III, och dennes råd åt sin son, att
altid anse Wachtmeister som sin pålitligaste och trognaste
rådgifvare. Han sysselsatte sig hufvudsakligast med hvad
som rörde lagskipningen, blandade sig föga i öfriga
rege-rings-åtgärder, och hade liten eller ingen del i de politiska
niisstag, hvarför man tadlat Gustaf III:s och Gustaf Adolphs
styrelser. Vid revolutionen år 1809 var han sjuk, men
lät bära sig upp på slottet och bidrog, genom sitt gillande
af deu skedda statshvälfningen, icke litet att i mångens öga
gifva den eu stämpel af rättvisa, som deu kanske eljest lör
dem icke ägt. Hau bibehöll väl sitt embete i den nya form,
Grundlagarna gufvo det, men förvaltade det ej lång tid,
emedan han begärde tjenslledighet till sin hälsas skötande.
Detta skedde i Augusti månad år 1809, då han afreste
till sin egendom, Ljungby, i Skåne, der döden träffade
honom den ö April 1810, i icke fullt 56 års ålder. Att alla
statens utmärkelser skulle tillfalla denne ansedde man,
be-höfver väl knapt sägas; dock ma det tilläggas, att bland
dessa äfven var Kanslers-Embetet för Luuds Akademi och
att hau hade det sällsynta uppdraget, att dubba sin egen
tader till Kommendör.
195.
Emic Rutii
föddes deu 24 Oktober 1746. Hans fäder var Riksrådet
Ruth. Såsom helt ung blef han sjökadett och var
kommenderad som Styrman på en fregatt, hvarvid han ar 1761
bevistade Colbergs belägring, ingick sedan vid Gardet, men
fann snart, att krigsståndet icke öfverensstämde med hans
böjelse, hvarföre hau tog afsked derifrån ar 1768, då han
beträdde den civila tjenstemannavägen. Gustaf III fann
baus skicklighet häri, och uppdrog honom således flera
maktpåliggaudp värf, såsom det af Stats-Sekreterare för
tiandels- och Finaus-Arenderna, President i Statskontoret
°eh derefter i Kammar-Kollegium, Ordförande i
Magasinsdirektionen och ledamot i regeringen under hans frånvaro
samt Landtinarskalk vid riksdagen i Gefle, hvarjemte han
efter Riksrådets upplösning år 1789, gaf honom plats i
Allmänna Beredningen. Såsoin belöning för hans härunder
ådagalagda tjenster, upphöjdes han till Friherre, Grefve,
SeraGmer-Riddare och Excellens. Efter Gustaf III.s död
gynnades han väl skenbart af Carls regering, som upphöjde
honom till General-Guvernör i Pomern och Kansler för
Akademien i Greifswald, men detta var snarare en slags
förvisning, ty Reuterholm älskade lika litet honom som
någon af dem Gustaf HI gynnat, och man tror att cn stöld
af Grefve Ruths schatull, hvarigenom flera angelägna
papper och deribland qvittenser å betydande summor, hvilka
hau haft under sin förvaltning, gingo förlorade, var en
tillställning af den ränkfulle gunstlingen. Ruth nedlade sin
befattning som General-Guvernör år 1796 och erhöll väl
af Gustaf Adolf ett och annat mindre uppdrag samt
Kommendörsbandet af Wasa-Ordens stora Kors, men ingen
permanent befattning. Han afled i Stockholm den 25 Maj
1S20. Vetenskaps-Akademien räknade honom bland sine
ledamöter, en följd af hans ekonomiska iuaigter.
196.
Ca iil Laoirbbing,
son af den utmärkte Häfdeforskaren Sven Lagerbring,
föddes i Lund deu 15 April 1751. Hans fader begärde och
erhöll för honom en plats i Riksarkifvet, mindre som ett
fortkomstmedel, än för alt hafva någon att der tillgå, på
hvilken han kunde lasta besväret med de många
efterforskningar hau der behöfde ¡.nställa. Han ingick sedan i den
s. k. Presidents-Expeditionen och år 1778 i
Krigs-Expedi-tionen, i hvilken egenskap hau ofta åtföljde Konungen på
dess resor och under resan till Italien anförtroddes den
hemliga brefväxlingen rörande Krigsärenderna. Ar 1786 blef
han Sekreterare för Bondeståndet och 1788 Förste
Expedi-tions-Sekreterare i Krigs-Expeditionen, samt Föredragande
för Krigs-Arenderna, eu befattning, hvilken under då
va-varande omständigheter, var lika maktpåliggande som
bryd-sam, men som han lyckades förrätta till Custaf III:s
fullkomliga tillfredsställelse, hvarpå han erhöll bevis då han
utnämndes till Sekreterare i den uudcr Konungens frånvaro
tillsatta regering. Efter Gustaf III:s död blef han
Stats-Sekreterare för Krigs-Arenderna, men flyttades några dagar
senare till Landshöfdinge-Embetet i Nyköpings Län. Lik
så många andra hade hau ådragit sig Reuterholius ovilja,
hvilken först yttrade sig derigenom, att lian i December
månad 1793 fick befallning att lemna Stockholm och resa
Ued till Nyköping. Följande året, då han vägrade lemna
sitt biträde till en åtgärd som äskades af honom, sökte man
sak med honom, derigenom, att han invecklades i
Armfelt-ska rättegången, men hvarifrån man snart maste afstu.
Lagerbring nedlade då sitt Landshöfdinge-Einbete och
entledigades, utan siu begäran, från Arkivarie-sysslan vid de
Kongl. Ordnarna. År 1796 i Februari manad, återtogs han
likväl till nåd och blef Öfver-Post-Direktör. Gustaf Adolf
anställde honom efter silt tillträde till regeringen, såsom
ledamot i Allmänna Beredningen och Stats-Sekreterare för
Krigs-Ärenderna, hvilken befattning han bibehöll under
hela denne Konungs regering. Hans embetsmauna-skicklig_
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
