Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl den XII:s Samtida - 250. Carl Cronstedt - 251. Berndt Reinhold von Liewen - 252. Gyntherberg - 253. Erik Dahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men straxt derpå ntvexlad och deltog i de flesta förefallande
krigsförrättningar, särdeles i slaget vid Helsingborg, der hans
boinher förstörde Danskarnes magasiner. Han gaf artilleriet
en rörlighet och snabbhet, som det dittills icke ägt,
hvar-med hau öfverraskade fienden och uträttade saker, som man
förut icke tilltrott det tunga vapnet. Sålunda förde han
vid Damgarten, emot allas förmodan, kanonerna öfver ett
svårt moras och fördref tvänne fientliga kavalleri-regementer.
Vid Gadebusch utmärkte han sig så, att Stenbock i ett
bref till Konungen, förklarade, det han, näst Gud, hade
Cronstedt att tacka för segern. För att rädda honom
undan fåugenskapen vid Tönningen , skickade
Stenbock honom hem’ tifl Sverige med rapporten om
kapitulationen. Han var då Öfverste. 1 drabbningen på
lliigen år 1715, träffades han i låret af en kula, som skulle
krossat benpipan, om ej hennes rigtning något förändrats
då hon stötte mot en silfverpenning, som han bar i fickan.
Såret qvarhöll honom likväl i Ktrakund ända till stadens
öfvergnng, då han blef fången tillika med den öfriga
garnisonen, men lyckades, att under en förklädniDg, befria både
sig sjelf och flere kamrater. Han kom öfver till
Amsterdam och derifrån till Sverige, hvarest han deltog i kriget
mot Norrge och Fredrikshails belägring. Här skulle han
ha varit den, som lossade det förrädiska skottet pa Carl,
efter hvad ban sjelf på sin sotsäng skall ha bekännt; men
detta är mindre troligt, emedan mannens hela lefnad
vederlägger misstankan om en sådan nedrighet. Siquert angaf
äfven sig sjelf för ett dylikt brott. Endera åtminstone
måste dä vara oskyldig, kanhända båda, men sannolikast
Cronstedt. De många förbättringar, han vidtagit i Artilleriet,
och hans öfiiga militära förtjensler belönades med
Friherrevärdighet, Generel-löjtnauts fullmakt och kallelsen till
råds-bordet, hvilken han likväl undanbad sig. Ar 1738 fick
han befälet öfver deu i Finland sammandragna arméen,
men hvilket, till Svenska vapnens olycka, vid krigets
verkliga utbrott, förbyttes mot presidentskapet i Krigskollegium.
Vid Riddareordnarnas stiftelse år 1748 blef han en af de
förste 24 Serafiinerriddarena. Ilan afled deu 13
December 1750.
251.
Reiindt Reinhold von Liewen,
son till Generalen och Guvernören på Ösel, Friherre
Reinhold von Liewen, en af desse krigare, hvilkas lynne och
hedrifter mera tyckas tillhöra kämpaäldern, än den
moderna historien, var väl egentligen Carl XI:s samtiding; men
då han äfven lefde under dess son, stupade vid hans sida,
och till hela sin krigiska karakler kan anses som en själs—
förvandt till Carl XII, ha vi trott oss rättast kunna
klassificera honom under den ofvanskrifna titeln. Han föddes
den 24 Maj 1651, företog, endast 17 år gammal, en
utländsk resa, hvarunder han inträdde som kadett vid
Fransyska Gardet och gick derifrån i Holländsk tjenst vid den
Svenske Ofversten Ulfsparres regemente. Här deltog han
’ Holländska flottans krigsrörelser och bevistade sjöslaget
mellan (franska och Engelska (lottorna vid Soulsbay. Efter
hemkomsten till Sverige inträdde han som Fänrik vid
Lif-Gardet. I slaget vid Lund steg en Dansk Kapten fram och
utmanade en Svensk till envig. Liewen antog utmaningen,
fällde den Danske Kaptenen, medförde hans värja som
se-gei tecken och fördref sedan med sin tropp deu korps, hans
döde motståndare anfört. I slaget vid Landskrona anföll han
ensam Danske Generalen Rumohr, som ville rekognoscera
Svenska hären, afviipnade honom, och förde honom lången
till Carl, som belönade honom först med Majors och sedan
med Öfverst-Löjtnants fullmakt, i hvilken bestämdt till—
kännagais, «att Konungen flera gånger med egna ögon sett,
huru värdig dess åtanka han vid åtskilliga tillfallen gjort
sig», lian utnämndes sedan till Chef för Dalregementet,
och var ar 1700 General-Löjtnant och Guvernör i Wismar
Härifrån kallades han till Konungen, som då stod i Lifland
och som hau följde vid flera tillfällen, deltog i åtskilliga
drabbningar och ledsagade vid en recognoseriug af Thorns
fästningsverk, Annan dag Pingst den 18 Maj 1703.
Ilär-vid bar han en galonerad rock, hvilken han fruktade kunde
fästa fiendens uppmärksamhet, och derigenom bringa
Konungens lif i fara. Knappt hade Liewen yttrat dessa ord,
för-än en kanonkula bortryckte hans högra ben, hvaraf han
dog samma dag. Hans lik nedsattes i Jakobs kyrka i
Stockholm, der ett epitafium öfver honom finnes.
252.
Gyntherberg.
Denne Carl XII:s drabant är känd för sin
utomordentliga kroppsstyrka, hvarom åtskilliga, intill det
fabelaktiga glänsande, drag berättas. Carls ryktbare motståndare,
Konung August af Pålen, var en utomordentligt stark man,
och roade sig stundom att skryta dermed. Då Carl en gång
besökte honom i Dresden och de redo genom ett
port-hvalf, i livilket en stor metallring var fästad, fattade
August denna ring med ena handen och lyfte sig ur sadeln,
under det han höll tygeln med den andra. Carl vinkade
åt Gyntherberg, som tog tag i ringen med båda händerna,
omfattade hästen med beneu och säluuda lyfte både sig
och honom. En annan gång bortbar han ur det Sachsiska
tyghuset en kanon med silfverdrufva, känd under namn af
Moses, hvilket skedde till följe af ett vad mellan båda
Konungarne, och räddade med deu sedermera sitt lif, då
han för subordinationsbrott var i fara att dömas till döden.
Han skyldrade nemligen med det ofantliga geväret for
Konungen, som, rörd af hans tillgifvenhet, ej kunde låta en
sä väldig kämpe dö för ett öfveriloingsfel, utan benådade
honom. (Se vidare Svenska Anekdoter, 3:dje Häftet.)
253.
Erik Daiilberg
föddes i Stockholm den 10 Oktober 1625. Fadren var
Lands-Kainmerare i Wermland. Deu utmärkte mannens
lefnad är på så många ställen skildrad, att vi här kunna
vara helt korta, och åtnöja oss med antydandet af dess
förnämsta data, helst biografien skulle förlora genom en
alltför inskränkt sammanträngning. Dessa data äro följande :
Efter flerfaldiga resor och förrättande af askilliga civila och
diplomatiska värf. ingick hau vid fortifikationen, blef känd
af Carl Gustaf, till hvars iöm msta bragd: tåget öfver Utlt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
