Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl den XII:s Samtida - 253. Erik Dahlberg - 254. Carl Piper - 255. Erik Sjöblad - 256. Johan Gabriel Sparfvenfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ban hufvudsakligast bidrog, hvilket Monarken äfven erkände
■vid mölet med Danske Konungen, då han pekade pa
Dahlberg, såsom den der visat honom vägen öfver isen. Del
senare företaget mot Köpenhamn skulle sannolikt ha
lyckats, om Konungeu hade följt Dahlhergs rad och genasl
företagit anfallet på staden, hvars vallar voro så bristfälliga,
alt D. erbjöd s - . åka förut deröfver i vagn. Efter Carl
Gustafs död bL ^an, likså många andra utmärkta
personer, tillbakasatt af förmyndareregeringen och qvarstannade
som Ofverst- Löjtnant vid Södermanlands regemente i 18 år.
Han använde nu (redsåren och tjenstledighcten att författa
•let namnkunniga verket: Succia Anliqua cl Ilodicrna. Carl
XI förstod bättre begagna hans ovanliga talanger. Han
utnämnde honom år 1674 lill Generalkvartermästare och
Of-verste, sedermera till Landshöfding öfver Jönköpings Län,
och befordrade honom allt högre och högre, su att då han
iindlligen afled i Stockholm den 16 Januari 1703 i sitt 77 års
iilder, var han Grefve, Fältmarskalk, lvongl. Råd och
General-Guvernör öfver Lifland. Ilans ärofulla lefnads-alton
förhärligades al’ några bragder, hvari han biträdde Carl XII,
såsom passagen öfver Diina och slaget vid denna flod, just
dem af Carls företag, som Fredrik den Store ansett röja
de största militäriska insigterua.
254.
Carl Piper,
Konung Carl X;I:s namnkunnige minsiter, föddes i
Stockholm den 29 Julii år 1747. Fadren var Kammererare i
Krigs-Kollegium. Han ingick, efter slutade studier, i
Kansliet, iick tillfälle att följa Carl XI under hans fälttåg i
Skåne och iörvärfvade dcrunder så hans ynnest, att han gjorde
honom till Adelsman, Statssekreterare och Kansliråd, samt
på sotsängen anbefallde honom åt sin son. Dennes nåd
visste Piper äfven förskaffa sig, ehuru genom en handling,
för hvilken landet och eftervcrlden föga håller honom
räkning. lian väckte och genomdrer nemligen förslaget all
göra den femtonårige ynglingen till fullmyudig och enväldig
regent. Belöningen derföre blef utnämningen till Kongl.
Råd samt upphöjelsen i Friherrligt och Grefligt stånd. Han
åtföljde sedan Carl under hela kriget, ända till slaget vid
Pultava, der han föll i Rysk fangenskap. Intill , dess ledde
han alla diplomatiska ärcnder, och ansågs för själen i
Konungens politik. Likväl påstås han hafva sökt afstyrka
planen, att tvinga August till Pålska Kronans nedläggande,
äf-vensom förslaget att tåga till Ukrän. Åtskilliga uppgifteri
tillskrifva emedlertid oenigheten emellan honom "och
Fältmarskalken Rhensköld olyckorna under odetta tåg och
förlusten af Pultava-slaget. Fangen härstädes, fördes han till
Moskwa, der han frikostigt understödde sine medfångar.
Misstankan för en hemlig brefväxling med Carl var nära
att vålla både hans och många andra Svenskars mord, om
icke MenzchikofT lyckats afböja Peters vildsiunta afsigt. Ar
1714 flyttades ban till Petersburg, der lian illa behandlades
och derifråu till Nöleborg, der haus behandling blef ännu
sämre, och förorsakade hans död den 29 Maj år 1716.
Han hade tvingats utgifva en växel pa 30,000 Daler sill-’
vermynt, såsom ersättning för ett af Sveuskarne i Helsing-
forss hamn uppbrändt Holländskt handelsfartyg, men
hvilken växels inlösen Carl förbjöd. Detta uppretade Czaren,
och vållade den hårda medfart Piper nödgades utstå. Han
hade under sin tji ■ etid förvärfvat stora rikedomar, som
han likväl till en del använde till vetenskapernas understöd
och lemnade af enskildta medel anslag till inrättande af etl
Nosocomium vid Upsala Akademi, till hvars Kansler han
blifvit utnämnd.
255.
Erik Sjöblad
föddes i Halmstad den 28 Augusti 1647. Fadren var
Generalen, Friherre Sjöblad. Han ingick • tidigt i sjötjensten,
der ban utmärkte sig genom drift och tapperhet, så att han
år 1677 var utnämnd till Amiral. Lyckan svarade likväl
icke mot hans mod, och i slaget vid Rostock den 31 Mnj
sistnämnda år, nödgades han, efter flera timmars eld och
ett käckt motstånd, gifva sig fången åt Danske Amiralen
Jucl. Först efter kriget återkom han till fäderneslandet,
der han blef Chef för Götheborgs eskader. Carl XII
använde honom äfven vid en hemlig expedition till ArchangeJ,
men hvilken också misslyckades, emedan hemligheten icke
bättre förvarats, än att fienden’fått kuuskap derom.
Sjöblad ville nu försöka om lyckan, som svikit honom jia
krigets bana, kunde vara honom gynnsammare i det civila
embetsmannayrkets, och blef Guvernör i Gölheborg, Haus
beräkning slog likväl felt, ty’ han invecklades i en process,
som tvang honom alt tnga afsked. Han torde ha varit af
ett hårdi och ovänligt lynne, hvilket hans anletsdrag äfv.en
tyckas utvisa. Icke destomindre uppnådde han den höga
ulderu af 78 år och afled år 1725.
256.
Johan Gabriel SpARTVENrELDT,
• • c
son af Ofverste Sparfvenfeldt, föddes i Amål deu 17 Juli
1655. Deune man har eu utmärkelse, som i alla lider
varit sällsynt och särdeles var det på hans tid, nemligen af
vidsträckta resor och utomordentlig språkkunskap. De förra
gjorde lian genom nästan hela Europa och ville äfven
utsträcka dem till Afrika och Asien, hvarifrån endast pestens
utbrott afhöll honom. Haus bekantskap med det då för
tiden föga kända Slawonska språket skaffade honom
tillåtelsen alt i Rom begagna Valikanska bibliotheket. Lian
hade lärt detta språk i Moskwa, dit han åtföljt Svenska
Ambassaden år 1686, och har öfver det författat ett
lexikon. Utom nämnde språk förstod han ej blott, men talade
och skref, tretton andra, samt var dessutom kunnig i ännu
flera, så att han gjo:t samlingar af handskrifter oeh
sällsynta böcker på Latin, Grekiska och elfva Asiatiska språk,
utom nästan alla Europeiska. Det är den bekanta
SparJ-venfeldtska samlingen som förvaras på Upsala bibliothek»
äfvensom den ofvauuiimnda Slawonska ordboken. Hans
tjen-stebefaltning var hvarken vidsträckt eller maktpåliggande, ty
han bann aldrig längre, än till den af Ofverceremonimästare».
och efleisträfvade ej heller något mer, emedan hans böcker
gåfvo honom det nöje och deu sysselsättning, han önskade.
Hata tog afsked år 1712 och afled den 2 Juli år 1727.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
