Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Samtida utmärkta Personer
- 267. Carl Jonas Ludvig Almqvist
- 268. Anders Abraham Grafström
- 269. Esaias Tegnér
- 270. Karl August Nicander
- 271. Samuel Johan Hedborn
- 272. J. A. Wadman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
produktive författare började år 1814 sin litterära bana inför
Allmänheten, med en skrift, kallad: Försök till Hectors
lefnad, hvarpå sedan följde: Hvad är kärlek? Parjomouf,
Förslag till Manhems-förbundels organismus m. m. Han har
sedermera utgifvit en mängd läroböcker, romantiska
berättelser, dramatiska stycken, åtskilliga förenade i en hel
samling, under en gemensam titel: Törnrosens Bok, och
börjat en allmän Historia, kallad: Menniskoslägtets Saga.
268.
Anders Abraham Grafström
föddes i Sundsvall den 10 Januari 1700, der fadren var
Handlande. Blef magister i Upsala år 1815, ingick i
Kongl. Bibliotheket som E. O. Amanuens år 1819, blef
följande året Docens, år 1821 Lektor vid Akademien på
Carlberg, prestvigdes år 1830, blef Hist. Lektor i
Hernösand 1832, erhöll Professors fullmagt år 1833, samt
Kyrkoherde i Umeå 1835 och Prost 1837. Började tidigt
göra sig känd genom åtskilliga smärre poemer, införda i
Stockholms-Posten, i Poetisk Kalender, samt andra
samlingar och tidskrifter. Utgaf sedan texten till Ett år i
Sverige och tvenne häften Skaldeförsök. Vann år 1825
dubbla stora priset i Svenska Akademien för en sång
öfver DD. KK. HH. Kronprinsens och Kronprinsessans
förmälning och blef dess ledamot år 1839.
269.
Esaias Tegnér
föddes den 30 November år 1772 i Millesvik i Wermland,
der dess fader var Kyrkoherde. Anmärkningsvärdt nog,
bestämde fadren honom icke genast till studierna, utan
ernade låta honom gå en ringare väg till bergning och
fortkomst, och Sveriges störste skald i nittonde seklet, samt
ett af tidehvarfvets största snillen, var en tid bokhållare
vid ett bruk. Både han och hans omgifningar insågo
likväl snart, att han ej kommit på sitt rätta fält, och han
skickades år 1799 till Lund att studera. Här
promoverades han år 1802 till Magister och blef tio år senare, år
1812, Professor i Grekiska språket och Litteraturen.
Samma år blef han egentligen först känd af den stora
allmänheten genom poemet Svea, som belöntos med stora
priset i Svenska Akademien, hvars ledamot han blef sex
år senare och der han höll sitt inträde med ett tal
öfver sin företrädare, den odödlige skalden Oxenstjerna.
År 1824 utnämndes han till Biskop öfver Wexiö stift och
1829 till Kommendör af Nordstjerne-Orden. En svår, nu
lyckligtvis öfvervunnen, sjuklighet har hemsökt hans sista
lefnadsår och hotat att förstumma hans sångmö. Dennas
alster torde det vara öfverflödigt att nämna, då de flesta
af våra läsare förmodligen längesedan kunna större delen
af dem utantill. Den afbildning vi meddela, är hämtad
efter ett senare porträtt af skalden, hvarigenom den
olikhet förklaras, som det visar emot de äldre.
270.
Karl August Nicander
föddes i Strengnäs den 20 Mars 1799. Tog
Magistergraden i Upsala år 1824, ingick i Krigs-expeditionen år
1823, der han efterhand befordrades till Kanslist och
Kopist, men utan att någonsin erhålla lön. Gjorde år 1827,
med Svenska Akademiens understöd, en resa till Italien,
sattes, vid Kansli-expeditionernas nya organisation, på den
öfvertaliga staten, tillbragte några år på landet, men
återvände till Stockholm, der han efter en tids sjuklighet
afled den 7 Februari 1839 och jordfästades i Maria
kyrkogård, i samma graf som den före honom bortgångne
Stagnelius. Efter att hafva infört några smärre sånger i
Kalender för Damer, utgaf han år 1820 ett sorgespel, kalladt:
Runesvärdet, oaktadt små bizarrerier, vittnande om snille
och mindre vanliga anlag. Han utgaf i senare åren deraf
en ny upplaga. Dess öfriga skrifter äro, utom några
mindre, t. ex. Fjärilar från Pinden, Rosalfs lefverne m. m.:
Tassos död, belönt med Svenska Akademiens stora pris år
1826, Minnen från Södern, frukten af hans resa, och
tvenne följder af digter o. s. v.
271.
Samuel Johan Hedborn
föddes den 14 Oktober 1783 i Heda socken, icke långt
från Wadstena, der fadren var soldat. Det behöfver
således icke sägas, att sonens håg för studier fann, för dess
anlags utveckling, i föräldrarnas knappa tillgångar ett
hinder, som erfordrade mer än vanlig flit, ihärdighet
och ansträngningar att öfvervinna. Det öfvervanns likväl,
så att han år 1806 kunde taga student-examen och
prestvigas år 1809. Hans poetiska fallenhet röjde sig tidigt
genom åtskilliga smärre stycken; men det var i synnerhet
hans Psalmer, livaraf han år 1812 utgaf tvenne samlingar,
som ådrogo honom uppmärksamhet af, sedermera
Erkebiskopen, Wallin, hvilken åt honom utverkade en skollärare-plats
vid Svea Lifgarde. År 1815 fick han Hofpredikants
fullmakt och utnämndes år 1820 till Kyrkoherde i Askeryd.
Hans skrifter äro ej många, ty utom de ofvannämnda
Psalmerna och ett par åminnelsetal, har han år 1835 utgifvit
en samling deraf, tillika med en teckning af sina
ungdoms- och barndomshändelser, under en gemensam titel: Minne
och Poesi.
272.
J. A. Wadman.
(Som Red. ännu icke varit i stånd att erhålla några
biografiska underrättelser om denne humoristiske skald,
hvilken på sitt sätt kan kallas Götheborgs Bellman, så
förbehåller man sig att, så snart de inhemtats, meddela dem i
ett särskildt tillägg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/portr427/0189.html
