Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Samtida utmärkta Personer
- 273. Fredrik Cederborgh
- 274. Pehr Henrik Ling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
273.
Fredrik Cederborgh
var född deu 17 Juni 1784, på Stjernforss bruk i Nerike.
Hans fader, Assessoren Cederborgh var ägare af detta och
andra bruk. År 1803 ingick han i Kansliet, der han
genom sina lyckliga anlag, i förening med sin älskvärda
karakter och sitt glada umgängessätt så fördelaktigt
utmärkte sig, att han redan år 1810 hunnit till
Protokolls-sekreterare. Embetsmannabanan öfverensstämde likväl föga med
hans böjelser och lynne, hvarför han tog afsked följande
året, tillbragte tiden än i Stockholm, der han anlade ett
boktryckeri, än på landet, dit han för alltid flyttade år
1823, då han gifte sig och nedsatte sig på Dalkarlshytte
bruk, hvarest han afled den 19 Januari 1833. Gynnad af
lyckliga omständigheter, behöfde han ej för sin utkomst
egna sig åt något visst lefnadsyrke, utan kunde efter
behag omfatta det, hvartill lusten och anlagen kallade
honom. Dessa blefvo kanhända just genom det ofvannämnda
förhållandet aldrig så utvecklade, som de under andra oeh
mindre gvnnande skulle blilvit, ty han hade dem ej blott
för vitterheten, utan äfven för de strängare vetenskaperna,
särdeles Naturalhistorien, och skulle troligen blifvit
utmärkt i hvad vetenskapsgren, hvarmed han velat
sysselsätta sig, äfvensom han kunnat blifva en god målare, om
han med allvar vinnlagt sig om konsten. Nu är han af
allmänheten endast känd som litteratör. År 1809 utgaf
han sitt första arbete: Uno von Trasenberg, hvarpå sedan
följde: Ottar Tralling. Dessa romaner äro icke egentligen
en, efter bestämd plan genomförd, digt, utan en samling
strödda karakters- och sedemålningår, scener, hämtade ur
lifvet och tecknade med en förvånansvärd trohet och
sanning. De bildade i vår litteratur en alldeles ny genre, i
prosan motsvarande hvad Fru Lenngren tecknat i versform,
hittills hos oss oöfverträffade, måhända oupphunna. Han
sjelf skref aldrig något bättre, kanske derföre, att han
icko ville det, kanske också derföre, att han, lik mången
annan, genast i de första stegen hunnit den höjd, han var
bestämd att uppnå, och sedermera ej förmådde mer än
bibehålla sig derpå, någon gång till oeh med halkande ett
stycke nedom. Kanske får orsaken äfven sökas i den
felande ansträngningen, ty Cederborgh älskade i allmänhet
ingen sådan och författandet var för honom ett ögonblicks
tidsfördrif, icke afsigten att dermed vinna ära eller
ekonomisk fördel. Visst är emedlertid, all hans senare
skrifter: Riddarekandidaten, Grefve Jacques Pancrace m. f1. icke
äro jemförliga med de båda omnämnda, och att han, i den
samling af sina arbeten, han kort före sin död utgaf,
under titel: Ungdoms-Tidsfördrif, icke alltid förbättrat hvad
han ändrat.
274.
Pehr Henrik Ling.
Gymnastikens stiftare, föddes den 5 November 1776, i
Wexiö stift, der fadren var prest. Tidigt beröfvad honom
och derigenom sin skyddare och vårdare, hade gossen
mångfalldiga svårigheter och motgångar att kämpa emot,
hvilka det fordrades hela hans utomordentliga själskraft,
och ihärdighet att besegra. Dessa bistodo honom äfven
under hela lifstiden och svigtade ej under de hårdaste
pröfningar, icke ens då han, för att tillfredsställa sin
vettgirighet och sin längtan att se främmande länder, måste
antaga en tjenares ringa vilkor, för att få åtfölja en
resande landsman. Han såg endast ändamålet, och då han
vann det, brydde han sig icke om medlets obehag.
Under denna resa fortsatte han sina studior, fullkomnade sig
i kännedomen af främmande språk och återkom till
fäderneslandet rigtad med nya kunskaper, ökad erfarenhet oeh
i synnerhet en pröfvad bekantskap med egna krafter. Han
erhöll Fäktmästaretjensten vid Lunds Universitet och
började här sina gymnastiska öfningar, hvilka, i trotts af det
motstånd och hvad värre var: det åtlöje, hvarmed de
angrepos, snart vunno kredit och ådrogo sig de akademiska
auktoriteternas uppmärksamhet. Följden var ett
Gynmastiskt Central-Instituts anläggning i Stockholm, dit Ling
flyttade år 1812. Hans bana var nu bestämnd och han
fick egna sig åt sitt yrke, hvilket han gjorde med den
orubbliga energi och den glödande enthusiasm, som i
allting utmärkte honom. Denna hindrade honom likväl icke
från att bygga sitt system för både fäktning, och i
synnerhet gymnastik, på de strängaste vetenskapliga grunder,
på den noggrannaste beräkning. Jemte denna
sysselsättning, som ensam skulle kunnat upptaga och öfverfylla
en vanlig menniskas tid, hade Ling likväl ännu stunder
öfriga för skaldekonsten och skref, utom några
mindre lyriska stycken, tvenne epopéer: Gylfe och Asarne,
hvaraf den senare allena fullbordades, och en mängd
sorgespel: Agne, Ejlif den Göthiske, Domalder, Visburs söner
m. f1. Skref, är likväl icke rätta ordet, ty blott ytterst
sällan satte han sig, liksom en annan författare, ned vid
skrifbordet. Gående på golfvet, dikterade han merendels
sina icke sällan rimmade episka eller dramatiska poesier,
med samma lätthet, samma outtömliga rikedom på idéer,
samma makt öfver uttrycket, som en öfvad och skicklig
Notarie uppsätter ett protokoll. Alla hans arbeten
omfattade fosterländska ämnen och voro merendels hållna i den
fornnordiska sagostilen, hvilken han särdeles älskade, han
var derjemte en stor beundrare af den gamla
Skandinaviska mythologien, hvilken han satte framför den Grekiska,
och ville göra till typen för den bildande konsten. Han
höll ett par vintrar föreläsningar deröfver. Så många oeh
mångsidiga förljenster blefvo väl icke så belönade, som
man för samtidens heder skulle önskat, och som Ling för
egen trefnad skulle behöft, men likväl icke obemärkta.
Han erhöll Professors-titel, pryddes med Nordstjernan och
inkallades i Svenska Akademien, hvad som likväl mest
gladde honom, var att hans gymnastik allt mer och mer
vann kredit, upphöjdes till ett läroämne och omfattades af
statsmakternas välvilja, hvarpå han erhöll ett prof då
Ständerna åt honom anslogo 2000 Rdr, till understöd för hans
gymnastiska läroboks utgifvande. Ehuru begåfvad med en
kropp, nästan lika stark som hans själ, uttömdes likväl
dess krafter genom öfverdrifna ansträngningar, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/portr427/0190.html
