Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII:s Samtida - 314. Olof Rudbeck - 315. Magnus Gabriel von Block - 316. Pehr Elvius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slru förrättade den s. k. Operatio Ccesarea, med sådan
framgång, att både moder ock barn räddades. Såsom
Na-turkistorikus inrättade kan en botanisk trädgård ock
orangeri i Upsala, den han sedan skänkte till Akademien, ock
kvilken torde kunna anses som det första monumentet,
rest åt en vetenskap, b vari Sverige var ämnadt att intaga
första rummet inom den lärda verlden. Man kar äfven af
honom ock bans son ett stort botaniskt verk kalladi:
Campi Ilysii. Han var en utmärkt tonkonstnär och
sångare, ock bans röst, då han lät höra den, väckte allmän
förtjusning. Ej oförfaren i skaldekonsten, har han bland
annat författat en grafskrift öfver Verelius, som blifvit
mycket berömd. Arckitekluren och målningskonsten hörde
jemväl till hans älsklingsstudier, och han hade deri så
mycket anseende, att vid Carl XI:s kröning uppdrogs
anstalternas ordnande åt honom, och han gaf ritningar till
dekorationerna och bestyrde om musiken samt alla andra
detaljer af högtidligheterna. Hans nanmkunnigaste verk
är likväl Atlantica sive Manheim, vera Javheli postcrorum
sedes ac patria 111. m., hvari bun lämpar på Sverige de
gamla berättelserna om Atlantis och söker bevisa, att de
flesta folkslag härstamma från Sverige, samt att all
kultur utgått derifrån. Man bar bestridt denua åsigt, och
sådant med skäl, men ingen har bestridt författaren sin
beundran för den omätliga lärdom, de djupa iusigler och de
blixtrar af snille, arbetet innehåller. Del är också en
oundgänglig prydnad i alla bibliotheker. Dess fjcrdedel gick,
jemte flera andra af lludbecks skrifter, förlorad vid
Upsala braud år 1702, och endast tre exemplar, som
händelsevis voro uttagna, räddades, hvilka sedan med
mycken kostnad blifvit afskrilha, för att åt boksamlare
komplettera. del dyrbara verket.
315.
Magnus Gabriel von Bi.ock,
född i Stockholm den 25 April 1G69, der bans fader var
Kyrkoherde i Riddarholmen, var till någon del en själs—
förvandt med Olof Rudbeck, ansågs pä sin tid för den
störste läkare och var till den grad språkkunnig, att han
kunde tala elfva språk och skrifva tretton. Under en
utländsk resa uppträdde han, einlast 22 år gammal, vid en
olVeutlig disputationsakt i Ilom, för att tala öfver det
kinkiga ämnet: den bästa religion. Denna, bevisade lian,
var den Lutherska. Sällsamt nog vann hans tal så
mycket bifall af en tillstädes varande Kardinal, alt denne tog
honom med sig till Floren/., der Stor-,Hertigen utnämnde
honom till sin Kabinclts-Sekreterare, hvilket cmbete han
bestridde i tre och ett halft år. Fosterlandskärleken
återförde honom likväl till Sverige, der han ingick i Stora
Kansliet, och tillbjöds att blifva Kongl. Lif-Medikus. Ilan
valde likväl den blygsammare, men, efter hans åsigt,
nyttigare, befattningen, såsom Provincialmedikus i
Östergötb-land. Då pesten här utbröt år 1710 utvecklade Block
den största verk san) het, i förening med djupa insigter och
menniskokännedom.. Han vågade obducera en i pesten ar-
liden, besökte alla, som anlitade honom, höll sitt bus
öppet för hvar och en, och var så säker på sin kurmetkods
tillförlitlighet, att han erbjöd Magistraten i Linköping att
betala tio riksdaler till hospitalet för hvar och en, som dog
under hans vård, så framt denne nemligen i tid anlitat
honom och följt hans föreskrifter, mot förbehåll, att
erhålla ett arfvode af fem riksdaler för hvar och en, som
genom honom blef räddad, lians förtjenst enkändes
cined-lertid så föga, att Magistraten ieko ens till konoin
utbe-talte den ersättning, bon lofvat lionom af en’ dukat om
dagen. Regeringen fäste likväl en rättvis uppmärksamhet
vid hans insigter och ansträngningar, och ulnämude honom
till Assessor i Collegium Medicum. År 1720 befordrades
han till Kansli-Råd och Translator llegni. lian afled
oför-modadt i Söderköping är 1722, endast 53 år gninmal,
ef-terlemnando en betydlig förmögenhet. Man har honom att
tacka för upptäckten af Hiinmelstalunds hälsokälla.
Allmogen ansåg hononi för en trollkarl ock i orten äro
ännu många sägner gängse om lians fördolda kunskaper.
31(5.
P K 11 K ELVIUS.
Denne utmärkte, alltför tidigt bortgångne,
vetenskapsman, tillhörde en verklig mathematisk slägt och föddes i
IJpsala år 1710. Fadren var den Astrononiie-Pröfessor,
hvarom vi nämnt i Celsii biograli. Han hade den lyckan
all. handledas af denne sistnämnde, sin kusin; af Polhem
och af Klingenstjerna. En sådan undervisning, i förening
mod egna anlag, borde af honom bilda något utmärkt.
Han lade sig i synnerhet på vattenbyggnadskonsteu och en
macbiu till vattens uppfordring ur grufvor vann så
mycket bifall af Bergskollegium, att det satte sin
machin-kammare under bans vård och Ständernas
Manufakturkontor uppdrog åt honom, att beresa södra Sverige för att
undersöka på hvilka orter vattenverk kunde med största
fördel anläggas. År 1744 utnämndes kan till
Veténskaps-Akademiens ständige Sekreterare och erhöll, såsom lön,
det arfvode, hvilket var bestämdt lör de Thamiska
föreläsningarna, från kviikas hållande han snart befriades. Han
yrkade på nödvändigheten af ett Astronomiskt Observatorii
anläggning, och Vetftnskaps-Akademien beslöt det. äfven.
Stockholms Magistrat skänkte platsen, den bekante
mecenaten Clas Grill förskjöt kostnaden ock arbetet företogs
efter Hårlcmans ritning. Då det blef färdigt år 1753,
hade likväl den egentlige stiftaren, Elvius, legat i
graf-veu redan fyra år, ty han afled på Ekkolinssund den 27
September 174it. Han var en älskvärd man, lefvande helt
och hållet för vetenskaperna och så fördjupad i deras
studium, att den yttre, i synnerhet den politiska, verlden
nästan icke alls existerade för honom. Så berättar man,
att under det dalkarlarncs uppror satte hela Stockholm i
bestörtning och deras blod färgade dess gator, visste
Elvius alls ingenting derom, förrän hela saken var
förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
