Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII:s Samtida - 394. Olof Ulrik Torsslow - 395. Christoffer Christian Karsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dåvarande H. K. II. Kronprinsen, nu mera II. M.
Konungen, besökte honom på Serafimer-La/.arettet, der han låg
sjuk, en ära, som aldrig förr och aldrig sedermera
vederfarits en privat person af lians samliälls-vilkor. En
rik och förnäm man skänkte honom 1000 Ilrdr till
af-hjelpande af ögonblickets bebof, ocb i ett i Dagligt
Allehanda införd t, något excentriskt, poem, men som kunde
sägas karakterisera den då rådande sinnesstämningen,
anropades ödet att beldre slagta en hekatoinb af statsmän
och hjeltar, än beröfva Svenska scenen en sådan koloss.
Läkarena bade befarat, att benet skulle beböfva
amputeras, men, till följd af patientens friska kroppsstyrka,
läktes såret, så att den sjuke lick bebålla benet, ehuru, som
man trodde, utan förmåga att begagna det. Man gjorde
nu allt hvad möjligt var, för att åtminstone afhjelpa det
ekonomiska bekymmer, denna olycka skulle tillskynda
konstnären, lian sattes, ekuru endast 32 år gammal,
genast i åtnjutande af full pension i högsta
klassen, man tillbjöd honom en plats såsom lärare för
Thea-terns elever med en anständig lön, anslog åt honom en
afskeds-recett och erbjöd hans hustru bibehållandet af alla
sina vid Theatern ägande löneförmåner. Icke destommdre
deltog han, med de öfrige af sujetterne, som voro
missnöjde med Theaterns ställning och sina vilkor derstädes, i
den år 1834 uppkomna schismen, som hade till följd
lieras afgång från Kongl. Theatern, afslog den erbjudna
lärareplatsen, tillät ej sin fru alt åter engagera sig
derstädes och företog om sommaren en konstresa nedåt
provinsstäderna, hvarvid det, emot all förmodan, visade sig, att
han verkeligen kunde stödja på det skadade benet, ehuru
en lindrig baltning var en oundviklig följd af fallet. Då
theatern å Djurgården om hösten 1834 blef ledig att
hyra, ölvertog han densamma, i förening med Herr 1*. J.
Deland, ocb denna scen lick, genom hans samt hans frus och
fru Ericssons uppträdande derpå, en artistisk betydelse, som
den hittills icke ägt. T. utvecklade här denna
mångsidighet, hvari han och Hjortsberg äro ensamne bland alla
Svenska dramatiska konstnärer och som gjort honom lika
utmärkt i {lera af konstens, som det tycktes, mest
olikartade grenar, än till Iljortbergs, än till Äbergssons, än
till Widerbergs rival. Man såg honom der uppträda
såsom hann, Hichellieu, Jovial, Michel Perrin, Strozzi och
vara lika förträfflig i alla dessa, ehuru sinsemellan
stridande, partier. Sin triumf firade ban likväl i Slrozzi, i
Onkeln, i Jovial, i Odcnström i Prostgården, liolingbroko i
Ett ylas vatten och öiverhufvud i alla sådana röler, der
det gällde att framställa en starkt utmärkt typ af någon
viss karakter eller att återgifva en bestämd individualitet.
Han har äfven icke utan framgång uppträdt som Gustaf
iVflsu och Macbeth, ehuru dylika röler mindre
öfverens-stämmu med hans koustnärslynne.
Djurgårds-Theatern, som han år 1838 ensam
öfver-tog, sedan hans kompanjon derifrån afgått, förestods af
honom intill år 1843, då ban inträdde vid Nya Theatern
i Stockholm såsom Aktör och styresman för scenen, ocb
efter uppbyggarens afgång derifrån, har han ställt sig i
spetsen för det bolag, som arrenderat densamma.
CIIRIS T O F F E R C U RIS TIA K K A R S T E K.
Då Gustaf 111 ur sitt intet framkallade den Svenska
scenen, hade han den lyckan, att i den öcken, Sverige i
artistiskt hänseende då kunde kallas, tralla några perlor
af första storleken, ej blott öfverglänsande allt hvarom
man dittills bos oss kunnat äga eu aning, utan äfven
sedan strålande med ofördunklad, till ocb med ojemförlig,
glans. En sådan var Karsten. Han var född i Ystad år
175ti. lledan som barn blef haus vackra sångröst känd
och beundrad, och i Lund, der Akademiens jubelfest
firades år 176S, fick den 12-årige skolgossen den hedrande
utmärkelsen, att sjunga vid eu kantat, som gafs i
Domkyrkan. Det hade likväl icke fallit honom in, att till sin
fordel använda det kapital han ägde i dessa anlag.
Härom lick han först ett begrepp då, år 1776, en konsert
föranstaltades i hans födelsestad, för att fira Enkedrottuing
Lovisa Ulrikas besök derstädes vid hennes resa till
Tyskland. Hon blef så betagen af den unge sångarens sköna
stämma, att hon uppdrog åt Grefvinnan Piper att
ombesörja hans förseende med tillguugar för att komma till
Stockholm, det enda ställe i landet, der dessa ovanliga
natursgåfvor kunde göras fruktbara. Anländ dit, blef K.,
efter någon erhållen undervisning, anställd vid Theatern
ocb debuterade som Adoms i Operan af samma namn.
Gustaf 111 gjorde rättvisa ät hans anlag, men fann att de
behöfde vidare utbildas, ocb skickade honoin för sådant
ändamål till Köpenhamn och den vid Kongl. Theatern
derstädes engagerade Italienske sångmästaren Potenza. Efter
att i nära ett år hafva åtnjutit hans uudervisning,
återvände K. till Stockholm, och då han der i en prolog
utförde Böres röle, i stället för en insjuknad, väckte han
den största uppmärksamhet både genom sin sång och sin
resliga imponerande figur, hvilkeu isynnerhet ägnade sig
för konungs- och hjelte-röler, och, liksom hans stämma,
i allmänhet för att uttrycka det högsta och ädlaste, som
med toner kan uttryckas. INian plägar om andra röster
säga, att det är en tenor, en bas eller en bariton, men
Karstens förenade med en sällsynt styrka, renhet, 1’ullket
och behag, äfven en så ovanlig utsträckning, att han
kunde exeqvera, ej blott de högsta tenor-, utan äfven de
djupaste bas-partier, och att samma sångare, hvilken
hän-ryckte såsom Achilles i Glucks Iphiyenie i Auliden, likaså
hänförde såsom Oedipe i Saccbinis opera af samma namn.
Ibland de röler, der han mest beundrades, var Cbristierns
i Gustaf 11’flsa, der man endast kunde förebrå honom, att
han var alltför ädel, alltför idealiskt konungslig att
föreställa den fege tyrannen. Denna konungslighet var ett
slags utmärkande drag i hela Karstens företeelse, både
den offentliga och den enskildta, och det berättas om
honom, att då han spelat i Torparen, ett sångstycke
hvar-till Struve satt musiken, och, efter representationens slut,
frågade en af sine kamrater: buru han spelati denne
skämtande svarat: ”Som eu Kung1! Naturen hade gjort
allt för Karsten, så mycket, att konsten dervid hade föga
att tillägga, och han var derlöre alltid mest
beundransvärd, när han endast anlitade denna rika gifvarinnas gål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
