Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Sankt Veits kapell, en förfallen liten kyrka, i
hvilken sedan hundra år eller ännu mer ingen Herrens
tjänare utöfvat sitt ämbete. Förr i världen hade de
sjuka och elända vallfärdat hit upp till gudstjänst,
då de såsom utstötta ur det mänskliga samfundet icke
fingo deltaga i den gemensamma gudstjänsten. En
eremit, en barfotamunk, hade bott i den nu förfallna
hyddan invid Sankt Veits kapell, själf en utstött och
spetälsk, en till evig ensamhet fördömd. I skogens
hålor, grottor och bergsklyftor huserade då de
pestsmittade, till dess det mänskliga medlidandet
ändtligen förbarmade sig öfver dem och inrättade det
torftiga hemmet i närheten af Benediktinerklostret vid
det dystra skogsbrynet. Af denna boning för
spetälska, för utstötta, hade under tidernas lopp blifvit
ett sjukhus och en asyl för de eländigaste bland
dödlige, men Sankt Veits kapell däruppe på
Invalidberget hade man ej underhållit, och om nu de fattiga
och elända på Invaliden ville höra ett Guds ord,
måste de vandra den långa vägen till den lilla staden
Aldendorff och där skyggt gömma sig undan i ett
hörn af kyrkan för att ej väcka uppseende i sina
armodiga trasor bland den söndagsklädda menigheten.
Var det då underligt, att Invalidens innevånare hellre
blefvo hemma, hvilade ut på en solig fläck i den lilla
köksträdgården eller i skuggan af den dystra skogen
på Invalidberget. Herr kyrkoherden Neumann i
staden utfor väl emellanåt från predikstolen emot de
syndare, hvilka gingo kyrkporten förbi, men till de
sjuka och eländiga i Invaliden kom han sällan nog,
då han i den lilla staden och på slottet Aldendorff
hade många bestyr och vida angenämare sällskap än
det timmerhuggaren August Knille eller den »afsågade
jätten» Kristian Nöldeke kunde erbjuda. Endast då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
