Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något af Invalidhjonen måste föras ut till den eviga
hvilan, uppträdde den vördige herr kyrkoherden och
höll en uppbygglig predikan, som rörde alla åhörarne
till tårar. Några glädjefester firade man ej på
Invaliden. Därför kom ej heller någonsin herr
kyrkoherden i tillfälle att hålla en fröjdefull,
vederkvickande och upplyftande predikan för Invalidhjonen;
endast ord om död, ord om sorg, ord om en slutlig
befrielse för de arma sjukhusinnevånarne från deras
långa lidande gingo öfver herr kyrkoherdens läppar.
Så illa som denne själf med sin välmående figur och
sitt mildt leende, lefnadsglada ansikte passade in i
Ivalidens omgifning, lika illa passade de förkrympta,
lemmalytta, härjade och tärda gestalterna från
Invaliden i den soliga världen utanför de dystra murarne
kring deras sista lefnadstillfiykt, deras lifs graf.
Och dock gick det ofta ganska lustigt till i dessa
ruckliga gemak! När nämligen den gamle husaren
Reinhard Hilgers samlade sina vänner omkring sig,
då jagades svårmodet på dörren, och i det lilla
portvaktarrummet med dess låga, smutsiga fönster
klingade ett hjärtligare skratt än någonsin däruppe på
herr majorens slott, vid hvars bord herr kyrkoherden
och herr borgmästaren, pensionerade kaptenen Hugo
Kippling, sutto. August Knille, den förolyckade
timmerhuggaren, visste att berätta de äfventyrligaste
historier från sitt lif i djupa skogarne; den gamle
husaren Reinhard Hilgers kvittade jakthistorierna med
krigiska äfventyr, som voro ungefär lika trovärdiga.
Kristian Nöldeke, den »afsågade jätten», var en lustig
gammal kamrat och kunde hundratals visor och
anekdoter, och Vilhelm Poppe, en armen, hade i sin
ungdom gjort en tur som eldare på en stor ångbåt till
Baltimore, hvarom han ännu visste att förtälja många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
