Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intressanta saker. Endast den arme, af fallandesot
ansatte Konrad Hedderich förmådde ej bidraga till
underhållningen, liksom den städse till tårar rörda
fru Katarina Hilgers; därför bildade dessa två och
den lille Gottfrid Hilgers det tacksammaste publikum,
som de gamla upptågsmakarne gärna kunde önska
sig för sina historier, visor, anekdoter och
skepparlögner.
Isynnerhet Gottfrid lyssnade med undran till de
berättelser, som Invalidens af lifvet så mångfrestade
innevånare dukade upp. Det var en lycka, att han
hvarje dag två gånger måste tillryggalägga den långa
vägen fram och åter till gymnasiet, annars hade fader
Knilles, Kristian Nöldekes och Vilhelm Poppes
historier alldeles kunnat förvrida hufvudet på den
präktige pojken. Men trots dessa skolbesök skulle
Gottfrids sinne lätt kunnat råka ur jämnvikt, om han icke
då och då fått leka med sin välgörares, baron von
Brandt-Aldendorfts barn i slottet Aldendorffs välskötta
park. Dessa timmar på slottet och i den skogslika
parken, dessa lekar med de yra barnen, Hans Henning
och den vackra ljuslockiga Hilma — de voro de
ljusa ögonblick, som likt klara stjärnor skimrade in
i Gottfrids dystra lif på Invaliden, upplyste hans själ,
värmde hans hjärta, så att de ej kunde hårdna,
förmörkas och fördystras, så att bitterhet, groll, smärta
och modlöshet ej fingo makt öfver honom, så att han
glad och frimodig blickade upp mot den höga, blåa
himmelen och förtroendefullt motsåg framtiden.
Därför skyndade han också nu, så fort han
undsluppit den dystra portvaktarkammaren och de gamla
inhysingarnes bullersamma prat, med lättadt hjärta
och vingade steg bort emot slottet, öfver hvars tinnar
aftonsolen göt sitt flammande guld. En renare luft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
