Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växlingar. En bild ur lifvet. Af Therese Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°
THERESE LINDER.
brås den gossen på! En Stålsvärd är han då inte, och sin
faders lynne har han heller inte. Jag måste vaka öfver att
han ej uppväxer med alltför plebejiska tendenser." Och
hon satte sig att meditera öfver sitt eget lif, som hon aaisåg
förfeladt från den dag, hon gaf grosshandlare Bovall sin
blåblodiga hand. Att hon gjorde detta för att rädda sin
familj från ekonomisk ruin, var ej längre af någon vikt för
henne. Hon ansåg sin man hafva köpt sig in i hennes
aristokratiska släkt och därmed bundit sig till slaf under hennes
nycker.
Hon behärskade honom också, hennes fina nerver tålte
aldrig en motsägelse, och den ärelystne uppkomlingen, som
genom lyckade spekulationer gjort sig en oerhörd
förmögenhet, fann stundom oket ganska tryckande. Något intimare
förhållande existerade ej de båda makarna emellan. De hade
ingått kompanionskap, där hustruns uppgift var att genom
elegans och storartade fester göra det Bovallaka namnet kändt
och glänsande, medan mannen skötte den pekuniära sidan.
Den ende, som behärskade modern, var sonen Carl-Axel;
dottern, Ebba, ett par år yngre, var däremot faderns favorit
och med sitt enkla, tillbakadragna väsen en stötesten för
modern. "Du är då en äkta Bovall, Ebba!" brukade modern
med illa doldt missnöje säga.
Barnets sensitiva natur kände snart moderns antipati, och
med en obestämd känsla af sårad barnakärlek delade hon sin
tillgifvenhet mellan fadern och en aflägsen släkting till
modern, tant Kerstin, som skötte hushållet och var barnens
trogna vårdarinna. —
Så satt då Folke Karlfeldt för första gången i grosshandlare
Bovalls magnifika matsal och kände sig så främmande bland
all ståten, att lian nästan förlorade aptiten. Hennes nåd
presidrade, styf och rak, vid ena bordsändan, och betjänten,
ännu styfvare och rakare, stod bakom hennes stol.
Grosshandlaren var ej hemma, och konversationen gick trögt. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
