Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Titel och innehåll
- I. Rättrådighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I. Rättrådighet.
Moralen — stundom kallad sedeläran eller etiken — är läran om en redlig livsvandel. Det sinnelag, den bygger på, och som den tror sig åtminstone i någon mån finna hos alla människor, är sinnet för redlighet och rättrådighet. Detta kan därför betraktas som det i egentlig mening moraliska sinnelaget.
De krav, som grundas på rättsmedvetandet, äro enkla och bestämda. De ställas på alla och kunna uppfyllas av alla. Man behöver icke vara en undantagsmänniska för att kunna förstå eller fullgöra dem. Men ett fordrar moralen bestämt: må vara, att dess krav äro enkla och lättfattliga, så är det dock de, som måste beaktas i första rummet. Ej ens de ädlaste bevekelsegrunder, de varmaste, mest högsinnade känslor få fördunkla dem eller undantränga dem från den första platsen i människornas sinne. Det moraliska domslutet kan aldrig förmås att undanskymma eller försvara oredlighet hos en människa, även om denna bevisligen i alla övriga hänseenden äger de fullkomligaste egenskaper. Då Jacobi [1] säger: "Det är, som om jag finge ett slag i ansiktet, när jag ser personer
[1] Friedrich Heinrich Jacobi (1743—1818), tysk filosof, särskilt känd för sin lära om att Guds tillvaro icke kan bevisas utan blott fattas omedelbart genom tron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:53:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rattoratt/0003.html
