Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Samhällsreformen. Jag måste själv vara med vid de stora besluten - Riksdagarna förslå ej - Vad är det för fel med parlamentarismen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
Så har det ständigt varit. Krig på krig har världen haft, fast
nog har den också haft riksdagar. Dessa ha varit med om krigen,
eller låtit dem passera, eller låtit skjutsa sig åt sidan, såsom det
skedde i Tyskland och nyss förut i Ryssland, Österrike och Finland.
På okontrollerade furstar och regeringar litar man ej längre.
Men kan man lämna all sin lit till riksdagar och riksdagsledare ? Fråga
motpartiet, vad det säger om den ledare, som har makten för tillfället ?
Det kan ju så vara, att det är en mycket partisk dom. Men det kan
dock icke nekas, att dessa ledare kunna misstaga sig, eller falla för
tryck, lika väl som furstar och regeringsmedlemmar.
Och då står ju vår fråga kvar, även om några hundra
riksdagsmän, såsom nu i Tyskland igen, fått nationens öde i sina händer.
Skola de verkligen ha makten över 30 miljoner vuxna tyskars liv
och välfärd, utan att fråga dem till?
Riksdagarna hava ej heller kunnat besvärja det inre missnöjet i
länderna, och de ha icke förmått hindra revolutionerna.
Revolutionerna hava i stället gång på gång vänt sig mot parlamenten.
VAD ÄR DET FÖR FEL MED PARLAMENTARISMEN?
Den har nog mer än ett fel. Det första är att parlamenten
väljas med så långa mellantider.
I Sverge utses andra kammaren för fyra år. Mandattiden för
den första föreslås nu till åtta år. De engelska och tyska
parlamenten voro sju och åtta år gamla, då de senast upplöstes. Icke heller
i Frankrike hade val hållits under den långa tid, då världskriget
pågick.
Man har under världskriget av alla ledare hört folkens röst
åberopad, ehuru folken ej ens fått välja representanter under kriget.
Och vid de val, som föregingo detsamma, visste de ju icke av, att det
skulle bli något krig. Hur kan man då tala om folkens röst i
samband med världskrigets tillkomst och gång?
Livet är kort. Fyra, fem gånger under sin krafts dagar har
måhända medborgaren varit deltagare i valen. Av flyttningar eller andra
skäl kan han hindras vid något av de få tillfällen, då han får vara
med.
Mycket ofta blir rösten alldeles bortkastad. Att så sker är klart,
om jag röstar på någon, som icke blir vald. Men antag, att min
kandidat kunde ha blivit vald utan min röst. Min röst var en så kallad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
