Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Samhällsreformen. Jag måste själv vara med vid de stora besluten - Agitation som garanti för gott folkbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
77
— Nej, sade han då, och slog om med ens, Ni har rätt. Värre än
nu kunde det icke bli, ty nu går man fram rent brottsligt. — Han hade
samma dag kommit hem från Amerika, sedan hans fartyg kryssat sig
fram mellan U-båtama.
Nej, värre skulle det icke kunna bli. Men det skulle kanske
kunna bli en vändning till det bättre.
Det skulle kunna hända, att man finge en annan erfarenhet av
den så kallade agitationen.
Detta ord har fått en dålig klang nu, och det kanske med rätta,
så som agitationen användes vid personvalen och partiuppbyggandet.
Vi komma något närmare in härpå i följande avdelning. Här vilja
vi först betrakta den agitation i sakfrågorna, som det nu gäller.
Agitationen kan då få en helt annan innebörd, namnet en helt annan
klang.
Vi minnas, att vi efter samtalet med ministern kommo att stanna
härvid, såsom vid ett huvudstycke i hela denna sak, och det blev i
samband härmed ett brev till ministern på hundra sidor, lika långt
som halva denna skrift.
I förbigående sagt torde detta manuskript, eller utkastet till
detsamma, ha utskrivits i minst hundra olika upplagor under liknande
förhållanden, och det har inte varit litet arbete med det. Och bakom
nästan varje rad ligger ett mer än 30-årigt strävande i samma
riktning, visserligen drivet med bara hundradelen av det nit, som skulle
ha varit med, men gammal kärlek är det i alla fall.
Denna gång sökte vi företrädesvis uppvisa, att agitationen skulle
garantera ett gott resultat; det roade oss således att driva en sats, som
stred alldeles tvärt emot ministerns antydningar.
Denna agitation skulle nämligen, sade vi, komma att gå ut på,
att leda människorna rätt i de stora frågorna, leda dem att välja den
bästa vägen. Den skulle bli något i stil med det religiösa arbetet,
vilket ju med allt skäl betraktas som det högsta av allt arbete.
Vi erinrade ministern om, att han själv i yngre år deltagit i
sådan verksamhet från frälsningsarméns plattform, så aristokrat han
än var, och vi sade honom, att det på oss gjort ett sådant intryck, att
vi ännu efter 30 år kunde utvisa platsen på bänken, där vi suttit, och
att vi ännu kunde höra, hur hans stämma klang, ehuru vi icke hört
den senare, förrän nu igen. Så grepos hela skaror överallt, och själv
ville ministern nog icke säga annat, än att han den gången var i nivå
med sina högsta ideal.
Saklig agitation inför folkomröstningar skulle vara detsamma,
som om frälsningsarmén och alla kyrkor och lärare finge som
med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
